annachris

Idag har jag spenderat 4 timmar i ett pyttelitet rum med fyra andra tjejer fran psykologin och forsokt fa ihop en presentation infor imorgon.

Det kommer att ga SKIT. Artikeln ar inte overdrivet svar, men ganska lang. Vi delade in den i delar och alla skulle lara sig sin del och skriva nagra powerpoint-slides var. Inga konstigheter. MEN de helvetes gruppmedlemmarna har a) bara last SINA delar, inte hela artikeln och har darmed ingen aning om vad den egentligen handlar om, b) ingen som helst aning om hur man gor en powerpoint-presentation och c) inte bemastrat konsten att fa ut det VIKTIGASTE ur en text, utan forsoker fa in hela skiten i en enda pp-slide och sen lasa innantill fran papperet.

Nar de inte kan far det MIG att se dum ut, sa jag maste lara mig deras delar ocksa eftersom om de far fragor pa sina kommer de bara sta dar infor alla psykare och se ut som underbegavade guldfiskar. Jag vill inte vara en bitch, men det gar inte att undvika nar JAG VET BAST.

Jag hatar hatar hatar hatar hatar HATAR att jobba i grupp.

Bestallde nat supertandbleks-grejs pa Ebay precis, som lovar blandvita tander pa bara nagra anvandningar.

Dock kostade det inte ens £4, sa jag kvaliten kan man ju bara hoppas pa. Om jag kanner att tanderna borjar falla ut ar det ju bara att sluta anvanda den, eller?



Sant har resultat hoppas jag pa. Garna i kombo med den orangea solbrannan, fejk-boobsen och den vita blingbikinin som man NATURLIGTVIS matchar med orhangen. Ha. Ha. Ha.

1. Att halla i sig jagerbombs en torsdag ar icke att rekommendera om man vill astadkomma nat produktivt dagen efter.

2. En uber-mes som jag sjalv borde inte fa slappas los i Camden i prydligt lockat har och sota sma ballerinas. Jag kanner mig alltid totalt out of place i dessa omraden.

3. Stallet (Proud) var nat slags omgjort stall, med bar i ett "hast-rum" (heter det spilta?) utkladningslada i ett annat, ansiktsmalning nanstans, en stor trahast bredvid scenen som var dekorerad med egentillverkade pappershjartan och for musiken stod diverse band som spelade nat electro-liknande utan text. Det var som om estetprogrammet pa mitt gamla gymnasium hade spytt darinne.

4. Bara for att en kille tvingar pa en en drink betyder det INTE att man maste sta och prata med honom hela kvallen. Detta larde jag mig i och for sig for lange sen, men skulle behova laras ut till kostymnissar som gar ut i Camden for att vara "coola" och stota pa varenda tjej som gar forbi, som koper en drink at en, tjatar pa om sig sjalv i tjugo minuter i strack och sen sager att man ar "boring" for att man inte skrattar at hans sexistiska skamt.

5. Det ar ocksa okej att knuffa fulla sliskiga italienare HART nar de tar pa en pa dansgolvet. Ordet "italienare" kan naturligtvis bytas ut mot passande nationalitet i varje unikt fall.

6. Sista tunnelbanan fran Chalk Farm gar 00.15 och ar man atta minuter forsenad ar det bara att leta upp en nattbuss. Turligt nog gick en fran Camden Town Stn.

Denna morgon ligger jag lite plus tidsmassigt. Det kanns underligt. Mojligen att det har att gora med att jag skippar att fixa lunchlada och bara slarvsminkade mig pa 4 minuter.

Jag tanker inte stanna i skolan lange. Jag ska lyssna pa forsta forelasningen, traffa min grupp och planera arbetet och sen hem och forsoka fa lite jobb gjort innan jag ska till nat stalle i Camden och lyssna pa nat franskt band med en kompis. Jag marker att detta med att ha ett socialt liv kraver massa planering och tid. Och energi, sa jag far se om jag kan squeeza in en cheeky little powernap i eftermiddag ocksa.



Varsta sunkiga kladseln idag, leggings med hal i, for stor tshirt och en noppig kofta. Men orka bry sig. Det finns verkligen ingen i skolan att kla upp sig for, tvartom kanns det avigt att se for fixad ut. Faktum ar att halften av tjejerna pa min kurs kor pa stilen "det minsta och tightaste kladerna och de storsta och blingigaste smyckena Primark har att erbjuda". Andra halften ar troende muslimer och kor pa the full-on burka. Men that's London for you.

Idag har jag sprungit omkring nonstop sen klockan sju imorse. For en kroniskt trott somndepriverad, sonderstressad zombie ar det typ lika med doden.

Forelasning, seminarie, bibliotek, stresslasa text till nasta seminarie, slanga i sig lunch, seminarie (som jag last fel text till), bibliotek igen. Sen traffade jag upp en svensk tjej som jag inte traffat innan och vi fikade pa en pub i Angel, sen buss till Tesco, handla mat, buss hem.

Nu ar klockan nio och jag har precis stressatit min pizza (jag var panikhungrig i affaren och allt som kraver mer effort an att satta pa ugnen gick fett bort) och ar helt anfadd. Det ar ju grymt svart att varva ner nar man rusat runt som en huvudlos kyckling hela dan.



Hur orkar folk ga upp tidigt, stress-jobba/plugga hela dan OCH vara sociala VARJE DAG? Det kanns  liksom som om livet kommer bitchslappa mig grymt hart nar jag maste borja jobba pa riktigt. Fan.

Herregud vad jobbigt det ar att hitta pa middag VARENDA dag. Jag har ju ingen fantasi whatsoever! Darfor har jag de senaste veckorna baserat all matlagning pa de tva basingridienserna KALKONFARS och TORSKFILEER.

Dessa har varierats sa gott det gar. Kottfarssas, chili con carne, kottbullar och hamburgare med kalkonen (mycket godare an notfars, och lika billigt). Fisk i ugn med krossade tomater och fiskgryta med purjolok med torsken.

Jag ar sa helvetes trott pa detta. Men det ar ju i princip omojligt att kanna nagon sorts inspiration nar man trangs med utbranda smabarnsforaldrar pa Tesco klockan fem en vardagseftermiddag. Och det ar ju sa jobbigt att handla varenda dag, och inte kunna storhandla en gang i veckan bara for att det ar omojligt att bara hem allt (pa onskelista: BIL).

Och nar jag klagar och ojar mig over sana har saker kanner jag att jag aldras 40 ar direkt.

Hej bitterfitta.

Sociologi ar ett himla brett och komplext amne. Det ar inte ens ett enda amne, det omfattar sa otroligt mycket, och det allra mesta ar baserat pa hundra ar gamla teorier skrivna av (vita) man. Och det mesta ar dotrist. Det ar inte oforekommande att man somnar under forelasningar om analysing and writing quantitative data eller habitus, structure and practice. Det mesta ar bara intressant for insnoade akademiker som skriver for andra insnoade akademiker som spenderar sina hela liv med att analysera samhallet utan att nagonsin LEVA i det. Men jag antar att sa ar fallet for de flesta akademiska discipliner.

Men nar det kommer till gender studies (heter det genus pa svenska?) och feministisk kritik mot klassiska (och moderna) sociologiska teorier om manniskor och samhalle ar det faktiskt alldeles mojligt att relatera till. Det ar verklighetsbaserat pa ett satt som fa andra aspekter av disciplinen ar. Man kanner igen sig i det man laser, man kan dra paralleller till EGNA erfarenheter och sedan kan man aldrig lasa klassikerna pa samma satt igen.



Men det faller ju sig sa att feminism ar ett ENORMT brett amne, och inte bara EN rorelse, som de flesta verkar tro (antagligen anledningen till att det ar ett sa missforstatt amne). Det finns knappt tva feministiska teoretiker som tycker lika. Radikala (fast ganska fa these days), liberala, postmoderna, marxistiska whatever, asikterna skar sig nat extremt och det ar smutskastning pa hog niva mellan de som tycker si och de som tycker sa. Jag har inte hittat nagon gren av feminismen som jag haller med om till hundra procent. Men det ar ett sa OTROLIGT intressant amne. Varenda gang vi far valja uppsatstitel sjalva valjer jag nagot med ordet 'gender' eller 'feminism'. Och om det inte ar ett alternativ forsoker jag fa in det pa ett horn anda.

Men ju mer man laser om feminism, desto mer inser man hur lite man faktiskt kan. Darfor har jag satt upp ett personligt mal, ett "livsmal" sa att saga: Jag ska lara mig sa mycket jag bara kan om feminism, om det sa ska ta mig hela livet. Och nagon gang ska jag skriva en bok, en slags uppdaterad Fittstim, som ska rikta sig till bade tjejer OCH killar.

Sa nu, steg ett towards wider knowledge: skriva 2500 ord om hur feministisk teori bidragit till utvecklingen av modern sociologiska teorier. I den har takten kommer boken inte vara klar forran jag ar narmare sjuttiofem.

Igarkvall firade vi in helgen med ett restaurangbesok. Vi gick alltsa till en RIKTIG restaurang. Note: INTE en pub. INTE ett stalle dar man bestaller over bardisken. INTE ett stalle med inrokta heltackningsmattor, dar man ater mat fran ett kok som ligger precis invid toaletterna, samtidigt som man trangs med tweedkeps-dekorerade stammisar och medelaldern ligger nanstans mellan attiofem och hundra.

Detta var en liten italienare precis invid Bruce Grove Station, och hor och hapna: AGARNA VAR ITALIENARE! Autentiskt autentiskt tankte vi forvantansfullt, nu borde ju maten vara fantastisk hemgjord italiensk husmanskost, preparerad med KARLEK och omsorg.

Hahaha sa vi misstog oss. Jag at bruchetta, seg baguette med hackade tomater. Mitt sallskap valde avokado-raksallad, som serverades DRANKT i thousand island-dressing. Till huvudratt valde jag kycklingfile, som serverades med ett berg av smalt flottig mozzarella och passerade tomater och potatisar som enligt menyn skulle vara "sauterade" med alldeles uppenbart var friterade. Efter denna kaloribomb svettades jag matolja, och avstod efterratt.

Men personalen var trevlig. Och det ar ju valdigt trevligt att fa komma ut ibland, till ett stalle som inte ar en svettig pub.

Nu har jag kort fast i feministisk sociologis epistemologi, jag kommer varken framat eller bakat eller sidleds. Hur ska man kunna skriva 2500 ord om nagot nar man inte ens forstar vad fragan handlar om? Att jag har grot i huvudet och pollenallergi (trots regnet) underlattar inte direkt for min intellektuella kapacitet.

Sa nu ska jag pa promenad till Boots och kopa lite smink. Da kommer allt kannas battre.

Pa fredagar har jag inte uni, sa pa ett satt borjar ju min helg redan ikvall. Dock har jag lart mig att nar man pluggar ar man ALDRIG riktigt ledig. Min kurs ar ju pa heltid, aven om jag bara har 7 timmars undervisning i veckan, eftersom vi har en san JAVLA massa uppsater och tentor. Och att jobba hemifran och styra over sin egen tid ar skitsvart. Det ar ju alltid nat hemmafix som maste goras. Och det ar jobbigt att behova sitta hemma i (den fula) lagenheten hela dagen, det ar ju sa latt att man bara byter om fran pyjamas till mjukisbyxor och kanner sig sunk-sliten hela dagen. Hard life eh.

Sa nu ska jag lasa lite, aven om jag ar for trott for att det ska ga in, for annars kommer den oh sa bekanta stress-paniken, av typen "FUUUUCK TVA VECKOR KVAR TILL DEADLINE OCH JAG HAR BARA GJORT SIDHUVUDET OCH SEN MASTE JAG SKRIVA PRESENTATIONEN OCH MEMORERA DEN OCH SKRIVA TVA UPPSATSER TILL OM SAKER JAG INTE FORSTAR ANNARS FAR JAG INTE MVG OCH DA FAR JAG INGET JOBB OCH MIN FAMILJ FORSKJUTER MIG OCH JAG SLUTAR SOM UTELIGGARE".



Love love love the elk mug. Mamma kopte den i present till sambon som ar latt fixerad vid algar sedan han sag en live i Slottskogen for nagra somrar sen ("They're bloody HUGE!"). Dock ar det mest jag som nyttjar den, eftersom den ar stor och darmed idealisk for bade morgonkaffe och kvallste.

Sa otroligt harligt underbart vader idag! Det var som om vadergudarna skrek "DET HAR HAR VI FIXAT BARA FOR DIG, FOR ATT DU SKA FA ANVANDA DIN NYA KAVAJ!". Precis lagom varmt, soligt och inte alls blasigt, bara alldeles lovely.



Alldeles for trevlig dag for att bara sitta i skolan med andra ord, sa jag hoppade sista lektionen och tog bussen in till Oxford Street. Jag har haft ogonen pa en klanning pa H&M, men nar jag provade kandes den inte helt RATT. Mojligt att det hade att gora med dalig timing, for att prova alskinns-tighta fodralklanningar med PMS-svullen mage rekommenderas icke.

Daremot blev det en snabb visit pa Primark, och en sot liten pyjamas och ett 30(!)-pack harsnoddar fick folja med hem. Jag borjar tro att den har lagenheten ATER harsnoddar, jag tycker ju att jag koper nya hela tiden (misstanker att langharige sambon pa nagot satt ar inblandad).



Primark's finest, £5. Bargain and a half.

Men den smakar som vaniljsas. Jag har inte bestamt mig for vad jag tycker om det.

Personligen ar jag fullt medveten om att jag ar valdigt snabb att doma andra, pa gott och ont naturligtvis. Jag domer dem pa hur de pratar och vilka ord de anvander, vilka skor eller orhangen de har pa sig, hur de svarar i mobilen och pa vad de gillar eller inte gillar. Att jag ens ar medveten om att jag gor detta ar ju ett tecken pa att jag vet att det inte ar rattvist, men det ar ju anda sa svart att inte gora det nar JAG FAKTISKT VET BAST. Jag hyser starka fordomar mot:

ROKARE - for att det tyder pa ett riktigt daligt omdome. Jag har svart att ta nagot de sager eller gor seriost, de forgiftar sig sjalva och de forgiftar andra. Och de stinker standigt.

DALIGT SPRAK
a) London-folk som kontinuerligt anvander ord som "bruv" eller "innit", ofta flera ganger i samma mening.

b) Folk som inte kan stava, och anvander forkortningar och sms-sprak HELA tiden. Och har menar jag INTE dyslexiker, for det ar ofta valdigt tydligt nar nagon lider av dyslexi da de ofta "kastar om" bokstaver och liknande. Har ingar folk som skriver fel pa "de" och "dem", det gor ONT att lasa och kan inte tas seriost. Ar man osaker, skriv "dom". Folk som skriver "honoms" eller "ja ska va me han". Ar det sa himla svart att skriva ut de sista bokstaverna i enkla ord?? Nastan varre ar det pa engelska: "Yh i am gona go up ther 2mo!". Jag har blockat folk pa Facebook for att det ar for jobbigt att behova se, och manniskor som inte ens bryr sig om att kommunicera pa klarsprak tages icke seriost.

OALLMANBILDNING OCH DUMHET
a) Folk som inte verkar kunna och (annu varre) INTE BRYR SIG nagot om omvarlden. Jag forvantar mig inte att alla ska vara experter pa allt, vissa grundlaggande kunskaper kan man krava. En tjej i min klass fragade for ett tag sen vad Storbritanniens premiarminister heter. Hon ar engelsk.

b) Folk som tror pa allt de laser och hor, och tar det som en odiskutabel sanning, utan att bry sig om att vare sig vara kritisk eller kolla upp fakta.

c) Folk som forsoker kunna nagot de inte kan. Detta inkluderar folk som vill verka smarta genom att anvanda stora ord, men anvander dem helt fel.

d) Folk som har jattestarka asikter om nagot de inte har nagon aning om, till exempel feminism (detta amne nara mitt hjarta). Jag vill sla ner arga anti-feminister som klagar pa "javla feminist-karringar" utan att ens veta vad ordet star for.

e) Folk som last nagot och berattar det som om det ar nagot de kommit pa alldeles sjalv, utan en tanke pa att andra faktiskt kan ha last precis samma sak.

Det ar mojligt att jag har hoga krav pa folk. Som nyarslofte lovade jag mig sjalv att forsoka bli mer vidsynt, och forsoka se forbi vad jag stor mig pa, se de andra fina dragen hos manniskor, och jag FORSOKER faktiskt.

Det ar bara grymt svart nar det kravs sa lite for att man ska forvandlas till en bitter karring som inte gillar manniskor overhuvudtaget. For folk kan verkligen vara dumma i huvudet.

Det ar FEL att ga upp sahar tidigt. FEL att vakna innan klockan atta. Sa fel att jag tvivlar pa min mening som manniska. Men jag missade forsta forelasningen forra tisdagen (jag stannade i sangen), sa jag. Ar. Tvungen. Fuck Social Psychology och dess tva-timmarsforelasningar.



Te ar gott, tea we like, tea will make us human.

Jag finner detta hogst besynnerligt. Och lite storigt da han anvander MIN varmeskyddsspray. KOP DIN EGEN DIN JAVLA PARASIT! Men han blir valdigt fin i haret, det maste erkannas, sa det kanske ar vart det?

Vad ar nu oddsen att det ska borja regna nangang innan lunch om jag optimistiskt nog har pa mig jeans, converse och kavaj? Ganska hoga tror jag, men jag tar risken. VAGA VAGRA VINTER!





Nu blir det skola, sen Sainsburys, sen banken och sen hem och jobba. Oh my glam life.

Den var helt okej, lite val Disney kanske. Men underhallande (love love love Matt Lucas), lagom for en lordagsdejt. Jag skulle dock uppskattat bioupplevelsen mer om inte mitt sallskap HETSATIT hela chipspasen medan vi vantade pa att bli inslappta. Jag var inte imponerad.

Det blev en after cinema-drink, Wetherspoons i Wood Green. Inte den mest glammiga av pubar, men vi har laga krav, och Strongbow ar alltid the shit.

Pizza GoGo, don't mind if I do. Pepperoni plus, oh yes. Avnjutes till Supersize vs Superskinny, SA RATT.

Nu ska jag jobba.

Nu sager vi FUCK YOU till kurslitteraturen och drar in till Oxford Street for att ga barsark pa Tophop. Sen ikvall blir det bio- och pub-dejt med engelsmannen. Because I'm actually worth it.

Jag kan omojligt sova mer an jag redan gor (duh, jag maste ju fa nagot gjort pa dagarna), och jag har borjat promenera mer; jag tar bussen som gar ifran Seven Sisters istallet for Bruce Grove for att det blir en langre promenad etc. Socker-rehaben borjar ge med sig, jag far inte langre narmast sexuella fantasier om chokladkex.

Dock tvingar den har helvetes ihangande trottheten mig att ta till an mer extrema atgarder, sa nu har jag bestamt mig for att ATA battre. I alla fall forsoka. Inget extremt, bara mindre halvfabrikat, frukost VARJE dag, mer gronsaker och ta med en banan i lunchladan varje dag. Sa idag kor jag en "kickstart", aven om jag hatar det ordet och vill sla alla som avnander det:

FRUKOST - tva rostade mackor (fullkorn och en massa fron och linser i brodet), en med kalkonskinka och en med agg. En kopp svart te med mellanmjolk.

LUNCH - overblivna hemmagjorda kalkonburgare med nagra klyftpotatisar (rest fran i forrgar).

MIDDAG - obestamt, vi har kycklingfileer och ris, kanske bara gor nagon sas till detta och ater med en massa broccoli? Beror pa vad Tesco har att erbjuda.

MELLANMAL - brukar jag inte ata, men tydligen ar det bra for att forebygga blodsockerfall, sa jag ska kopa bananer och yoghurt. Jag kommer ocksa att dricka kaffe, dock i mindre mangder an mitt vanliga intag av typ flera hinkar om dagen.

Nu blir det spannande att se hur lange jag klarar av att halla det har. Ska jag lyckas sla mitt forra rekord pa 11 timmar?

Kanner jag mig sjalv ratt sa finns det dock en 75-procentig chans att jag byter om till nagot trist neutralt precis innan jag gar hemifran.

Nu har jag just proppat mig full med rester fran gardagens middag till brunch, bestaende av ugnsomelett med tomat och zuccini och kycklingkorvar, samt skrivit lite pa uppsatsen. Alltsa kan jag ga till Costa vid retail parken och fika med en svensk tjej som bor i narheten utan daligt samvete. Eller rattare sagt, utan ALLTFOR daligt samvete. Jag har alltid daligt samvete nar jag inte pluggar, men om jag gjort lite nu pa formiddagen lar jag ju inte kanna mig vardelos och sjalvmordsbenagen for att jag gar och tar en kopp kaffe i en timma eller tva.

Sa nu blir det att leta upp nat lagom casual att ha pa sig, kleta pa sig ansiktet och forsoka torka haret. Maste verkligen skaffa en hartork, detta med att lata det sjalvtorka haller inte. Hur far man det att torka snabbare? Headbanga eller stoppa huvudet i ugnen? Platta det torrt? Je ne sais pas.

Efter en vecka pa en (relativt) sockerfri och lagkolhydrat-diet skulle jag kunna MORDA for chokladkex. Eller vilka kakor som helst, eller vad som helst som ar sott for den delen. Jag har forsokt ata bananer nar behovet satter in, men det hjalper ju fan heller.

Jag hade aldrig kunnat tanka mig att JAG skulle bli sockerberoende, jag som aldrig varit en godis-manniska. Det har ar inte kul. Och situationen hjalps inte av att sambon gick barsark pa kakavdelningen pa Tesco igar, sa i skapet finns bade kokosringar, hobnobs och chokladdigestive. Jag vager for och nackdelar, det kanske ar bast att bara erkanna sitt sockerberoende och svulla alla kakor? Sa kan jag sluta senare? Sounds like a plan.

Det finns ju varre saker man kan vara beroende av. Det ar ju tur att jag inte tal rokning eller storre mangder alkohol, jag skulle ju blivit en alkis in no time.



Nu blir det till att resortera till nast basta: leave in-balsam fran Aussie som jag kopte idag. Det doftar som godis, typ Ahlgrens bilar. Jag lar overdosera detta. Hoppas att det hjalper mitt svinto-torra har ocksa.

JAG PLUGGADE INGET ALLS IGAR! Jag gjorde inte ens den dar grejen nar man bara oppnar dokumentet och sitter och stirrar pa det och sen gar in pa Facebook.

Istallet drog jag mig in till West End med en svensk tjej som precis flyttat hit, at sushi och hangde pa en pub i Covent Garden (Punch & Judy's som ar en gammal nostalgi-favorit, jag tror jag snodde ett vinglas darifran for en herrans massa ar sen). Dessutom blev jag tillfragad om leg nar jag skulle bestalla, och det gjorde verkligen min dag. Jag har nu alltsa uppnatt den alder da man VILL bli leggad, och da ar man gammal. Jag blev riktigt riktigt forbannad nan gang i mellandagarna nar jag inte blev leggad pa Systemet. Inte okej, hets mot folkgrupp? Diskriminering?

Sa idag maste jag fa nat sorts plugg gjort. 500 ord. Och inte bara ordbajsande, utan sammanhangande meningar. Yeah right. Ska bara gora kaffe forst.

Vanner i Sverige talar om sno och is och mer sno och frost och skotta fram och skrapa bilen och att de inte kommer utanfor dorren for att snon ar typ flera meter hog.

MOAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAMOAHAHAHAHAHAHAHAMOAHAHAHAHAHAHAHA.

Hor det skadeglada skrattet eka over Nordsjon.

Hade seminarie pa eftermiddagen, och uppfattade enbart att Giddens skrev en massa bocker och la fram teorier angaende modernitet och struktur. Vad sagda teorier innefattar vet jag inte. Mojligen hade det nagot att gora med funktionalism?

En bra grej dock - det varma vadret haller i sig! Och jag har nastan gatt in mina nya ballerinas, nu gor de bara helvetiskt ont pa eftermiddagarna. En vecka till, sa ska de nog ha antagit perfekt passform.



Nu ska jag kolla pa Real Housewives of New Jersey, det ar pa den nivan jag ligger for tillfallet. Efter det ska jag sova i tolv timmar och sen ta itu med research methods-uppsatsen.

Over ett halvar har det tagit, men nu har jag antligen lyckats oppna ett BANKKONTO! San jakla massa strul jag gatt igenom, och sa manga blanketter och adressbevis och legetimationer och intyg jag varit tvungen att skaffa fram, sa jag tycker att de typ borde satta in nagra extra £££ for besvaret. Jag borde aven stamma alla banker jag forsokt med men blivit nekad for att jag tydligen ser ut som en terrorist eller bedragare.

Nationwide - skickade in blankett och vantade i flera veckor pa svar. Fick inget och ringde kundtjanst (kostade £8!!!), och tydligen hade papperena inte kommit fram. Jag gick till banken igen, fyllde i papper dar med hjalp av trevlig bank-tant, men fick nagra veckor senare avslag eftersom jag inte kunde ge tre ars adresshistoria i UK. Fuck Nationwide.

Abbey (nu Santander) - gick till banken, fick sitta i minilitet rum med handlaggare som knappade in mina uppgifter i datorn. Dagen efter ringde han och berattade att jag fatt avslag eftersom jag inte kunde ge nagon credit check, eftersom jag inte hade nagot tidigare konto i landet. NO SHIT SHERLOCK, JAG VILL OPPNA ETT FOR ATT JAG INTE HAR NAGOT!!! Fuck Abbey.

Darefter kollade jag upp Barclays, RBS, HSBC och The Cooperative. Dar var man tvungen att uppge typ femton ars adresshistoria, credit checks for hela livet (svenska konton gilldes dock tydligen inte) om man inte ville oppna ett international student account som de tar typ £20 i manden for. Fuck that.

Gick till NatWest och fick reda pa att jag med mina begransade uppgifter mojligen kunde fa oppna nagot mycket simpelt utan formaner. Och det ar ju okej, jag behover ju bara nagonstans att betala in den helvetes checken jag suttit pa sen juni. Sa jag fyllde i allt, hade med mig pass och council tax bill och flirtade diskret med bankkillen. ANDA fick jag avslag, den har gangen for att mitt namn var felstavat pa rakningen! Fuck Haringey Council.

Sa jag fick ga till kommunen och fa detta andrat. Nya papper kom en manad senare. Jag gick tillbaka till NatWest men blev bortvisad typ fyra ganger for att de hade for fa handlaggare tillgangliga. Boka tid gick tydligen inte heller. Gick tillbaka i torsdags men da var jag tydligen tvungen att ha intyg fran uni, vilket ingen namnt tidigare.

MEN IGAR!!! Igar godtogs alla mina papper och jag fick skriftliga intyg pa att jag inte ar terrorist. Och nu ringde precis den trevliga kvinnan och meddelade att mitt konto ar oppnat och mitt kort ar pa vag pa posten!

Tanya pa NatWest, jag kommer alska dig forevigt. Nu slipper jag ta ut femhundra pund i bankomaten och ge till sambon som betalar in dem pa sitt konto och darefter till hyresvardinnan. Jag slipper kanna mig som ett omyndigt barn som inte kan ansvara for sina egna pengar. Sicken lattnad!

En bra grej idag: Folk fran nagon rattvise/reklam-organisation delade ut gratis choklad i skolan! Tydligen ar det nan slags fairtrade awareness-kampanj som pagar, och det ar ju kanoners for alla oss fattiga studenter som lever pa svaltens kant.

Jag roffade at mig tva Cadburys Instant Hot Chocolate-pulver och en handfull sma chokladbitar, for gratis ar ju som bekant gott. Dock var kanske inte denna hot chocolate den basta jag druckit, men man skall icke klaga pa det som inte kostar en nagot.



Lite njutbart ar det dock att sana har vattniga pulverdrycker framkallar nostalgikanslor fran barndomens campingsemestrar och fritidsutflykter, da jag vill minnas att nagot liknande intogs ur sana dar kacka skogsmulle-plastmuggar som var ihopfallbara och inte tog upp nagon plats ALLS i ryggsacken. Samtidigt far jag starka associationer till de obligatoriska hembakta kanelbullarna (eller de dar pizzabullarna mamma bakade under nan period pa 90-talet), och mojligen en liten hint av lukten av blota blota gummistovlar och gula galonklader och nagon rostfri termos. Och sana dar varmkorvar man skulle grilla och tradde pa en pinne men alltid lyckades tappa i elden sa att de kremerades och man drankte skiten i ketchup for att fa bort den varsta asksmaken.

Det ar lustigt sa mycket man tror att man glomt, och att det kravs sa lite for att minnas.

Jag ar varken morgon- eller kvallsmanniska. Det plagar mig psykiskt och fysiskt att ga upp innan klockan atta, och att vara uppe till senare an klockan 23 ar riktigt riktigt kampigt. Jag somnade nastan under forsta forelasningen och har gatt omkring som i en grot hela dagen. Nu sitter jag och KAMPAR for att halla ogonen oppna. Fan att man ska behova tio timmars somn bara for att overhuvudtaget fungera, och tolv timmar om man faktiskt vill astadkomma nagot vettigt. Jag borde ha fotts som sengangare. Hoppas pa det i nasta liv.

Nu ska jag skrika pa sambon for att han inte torkar upp teet han spillde over hela golvet och mina bocker och mina tofflor. DET TORKAR INTE UPP SIG SJALVT DUMBASS!!!

Jag ar a delight att leva med dagar som dessa.

Jag forbannar ofta den har staden for mig sjalv, speciellt under vintermanaderna. Jag forbannar det faktum att det verkar regna varenda dag, att det blaser, att manniskor ar otrevliga och att det ar skitigt overallt. For det ar det, det vore logn att havda motsatsen. Men nar man ar sa van vid ett stalle, och sa van vid att hata det, ar det sa latt att glomma att det faktiskt inte alltid ar sa.

Idag ar det den forsta mars, och som om nagon tryckt pa en knapp ar det ocksa den forsta riktiga var-dagen. Det ar sakert tio grader, soligt och blaser kanppt, precis sant dar vader som gor att det bara kanns SA RATT att plocka fram var-jackan och forra arets solglasogon. Sjalv slog jag pa stort i klanning med strumpbyxor och ballerinas, utan vare sig mossa eller halsduk.

Och plotsligt ser man nagon sorts skillnad i manniskorna, om an mikroskopisk (eller kanske bara inbillad av en soltorstande svensk). For egentligen ar allt som vanligt, det ar ju samma manniskor som knor sig fram pa trottoarerna; kontorsarbetarna med sina takeawayluncher, byggarbetare som sliter upp gatorna och ungdomsgangen vid busshallplatserna som pratar alldeles for hogt och spelar musik som alla stor sig pa. Men det ar som om solen far folk att ga lite langsammare, be om ursakt och inte se fullt sa stressrynkiga ut.

Jag tankte pa detta nar jag satt pa bussen. Jag sag folk pa uteserveringarna, nagra bobbys i hoga hjalmar som hjalpte ett gammalt par med bilen, en hel grasmatta full med lila krokusar som riktigt skar sig mot en gra council estate, och allt bara kandes sa dar film-idylligt, och jag tankte att det ar sana har dagar som jag minns varfor jag fortfarande bor har. Det ar samma London, allt ar precis som vanligt, men lite varmare. Det ar som om alla intryck forstarks ganger hundra, den dar sotsliskiga doften blandad med blot asfalt kanns tydligare, och man ser konturer och inte bara en gra regnig myllrande massa. Det ar lite mer avslappnat, och jag minns vad det var jag blev foralskad i sommaren for fyra ar sedan, for idag ar London precis sa.

Jag fobannar ofta den har staden for mig sjalv, speciellt under vintermanaderna. Jag forbannar det faktum att det verkar regna varenda dag, att det blaser, att manniskor ar otrevliga och att det ar skitigt overallt. For det ar det, det vore logn att havda motsatsen. Men nar man ar sa van vid ett stalle, och sa van att hata det, ar det sa latt att glomma att det faktiskt inte alltid ar sa.

 

Idag ar det den forsta mars, och som om nagon tryckt pa en knapp ar det ocksa den forsta riktiga var-dagen. Det ar sakert tio grader, soligt och blaser knappt, precis sant dar vader som gor att det bara kanns SA RATT att plocka fram var-jackan och forra arets solglasogon.

 

Och man ser plotsligt nagon sorts skillnad I manniskorna, om an mikroskopisk. For egentligen ar allt som vanligt, det ar ju samma manniskor; kontorsarbetarna med sina Starbucksmuggar, byggarbetare som sliter upp trottoarerna och ungdomsgangen vid busshallplatserna som pratar alldeles for hogt och spelar musik som alla stor sig pa. Men det ar som om solen far folk gar lite langsammare, ber om ursakt och ser inte fullt sa stressrynkiga ut.

 

Jag tankte pa detta nar jag satt pa bussen. Jag sag folk pa uteserveringarna, nagra bobbys med hoga hjalmar som hjalpte ett gammalt par med bilen, en hel grasmatta full av lila krokusar som lyste upp en gra council estate, och allt bara kandes sadar allmant film-idylligt, och jag tankte att det ar sana har dagar jag minns varfor jag bor har. Det ar samma London, allt ar precis som vanligt, men sa fort det blir lite, lite varmare ar det som om allas sinnen skarps, och alla dofter blir tydligare, farger klarare, och man ser liksom konturer och inte bara en gra regning myllrande massa. Allt kanns avslappnat, och jag minns vad det var jag blev foralskad I sommaren for fyra ar sedan, for idag ar London precis sa.