annachris

VARENDA FUCKING sondag borjar hela var lagenhet stinka av vitlok. VARENDA!! Och varst ar det i badrummet, som ligger jag misstanker ligget i direkt ansluting till grannarnas kok. Fy fasen, det luktar verkligen vitlokigt. Ja, jag har trakigt. C-uppsatser skriver inte sig sjalva, men det ar som att jag hoppas att om jag bara slosurfar tillrackligt lange sa kommer den gora det. Hittillls funkar det inte. Alls.

Dagens halsocheck: Migranen som inte var av denna varld igar kanns mycket battre. Idag kan jag till och med sitta upp utan att spy. Och kan dessutom skriva pa datorn.

Dagens borde: As per usual, skriva sa mycket som mojligt pa uppsatshelvetet sa att jag kan fa tillbaka mitt liv.

Dagens outfit: Sa fashion som bara ar mojligt i mjukisbyxor i velour och sambons stickade troja. Leopardtofflor kompletterar looken.

Dagens planer: Skriva minst 1000 ord pa uppsatshelvetet, diska, hanga tvatt. Halla mig ur vagen for sambon som fatt nan sorts julpsykos och ska julbaka (FROM SCRATCH!!) mince pies. Sen ska han laga sondagmiddag. Jag alskar min lilla hemmaman.

Dagens fundering: Om det ar mojligt att skjuta upp uppsatsskrivandet till nasta vecka, ignorera migranen och disken och istallet ata lunch med en kompis pa en pub som erbjuder inte bara sunday roasts, men aven har gaycabaret-forestallning pa sondagar? Det skulle vara mycket roligare. Men kanns inte lampligt. Far ta det efter nyar. Dammit.

Dagens beroende: Te. Vagar mig inte riktigt pa kaffe an, vill inte riskera forvarrad huvudvark och/eller spyattacker.

Dagens langtan: Julafton, presentinslagning och en tid da jag har tid att umgas med kompisar. De maste tro att jag ar dod.

Dagens lektyr: Allt som ar kriminologi-psykologi-ungdomsbrottslighet-relaterat. Kanske lite lite (bara ett kapitel!) ur romanen jag kopte pa rea haromveckan, nan viktoriansk whodunnit-kriminalare based on a true story. Men BARA om jag skriver tillrackligt mycket pa uppsatsen, som beloning.

Bitterfittan in da house.

Jag har dragit pa mig en fucking forkylning och darmed en trotthet som inte ar av denna varld. Jag var precis pa Tesco och nu orkar jag inte lyfta ett finger. Jag ORKAR inte ga ut i koket och gora te. Jag orkar inte boja mig ner och ta upp boken som ligger pa golvet. Jag orkar inte ens tanka, allt gar bara runt runt och det kanns som om huvudet inte sitter fast pa kroppen. Den har HELVETES trottheten ar forlamande. Skitskitskit.

Men nu har jag i alla fall handlat infor hela helgen, och ikvall blir det hemmagjord pizza. Sa nu ska det faanimej fredagsmysas jarnet.

Idag sov jag till elva, sen drack jag te och laste bloggar i sangen innan jag varmde gardagens flygande jakob i ugnen till frukost.

Next up hade jag tankt losa korsord och lasa nya Solo, for att senare ikvall ga ut for nagra glas vin i Camden.

Namnde jag att jag fortfarande har sommarlov?

Sitter och dricker mig hog pa kaffe och laser bloggar sahar pa morgonkvisten. Gick upp halv sju aven fast vi inte aker forran klockan 9 bara for att hinna saga hejda till pappa och forsakra mig om att inte forsova mig. Jag skall INTE stressa till detta flyget! Fran och med nu ska jag alltid aka hemifran ungefar sju timmar fore avgang for att vara HELT saker pa att undvika forseningar och stress och panik.

Nar jag akte till Sverige senast var jag mycket mycket nara att missa det helvetes plastiga Ryan-planet, eftersom taget till Stratford var nat sa in i helvete forsenat. Och inte nog med det, nar jag val kom pa bussen hamnade vi i en snigellangsam ko pa motorvagen pa grund av en helvetes olycka. Varfor maste folk krocka och krascha bilar och stanga av filer nar JAAAAG har en tid att passa?? Sa helvetes sjalviskt (tankte jag da, i mitt egocentriska panikslagna ursinne).

Sa nu javlar! En och en halv timma kvar och jag har packat, atit och till och med fatt pa mig lite ansikte. Sa vad gora nu? Nat kul pa Nyhetsmorgon? Men forst mera kaffe *STIRRIG*.

Har varit pa mitt livs forsta brollop ikvall! Sa himla fint (och typ tusen olika sorters lax), fina tal och en massa norrman.

Jag grat bara lite, nar ena brudgummen namnde sin doda mor i ett tal och skickade en halsning beyond the grave och sa vidare. Man ar ju en sucker for sant, ALLT sentimentalt grater jag som en liten bebis till.

Sa nu vill jag gifta mig. Correction: jag vill ha ett brollop (inte nodvandigtvis vara gift). Dar JAG ar centre of attention, har finast klanning och har alla mina nara och kara halla tal om hur underbar JAG ar.

Hintedy hint hint, certain people. White gold, princess cut diamond please. Others need not bother.


Marry this!!!!

Jag fattar inte hur jag nagonsin kommer orka borja uni igen. Jag ar forslappad beyond belief. Att bara ga till affaren ar ett heldagsprojekt.

MEN haromdagen skaffade jag bibliotektskort! Det kravdes tre intyg pa address och namnteckning, samt leg och betalda rakningar och och studentkort allt annat man maste visa om man vill ha nagonting overhuvudtaget i detta byrakratins paradis. Kortet ska galla pa alla bibliotek i Haringey, och jag hoppas vid gud pa att det finns andra som ar liiiiite mer valutrustade an mitt lokala. Det fanns typ tre hyllor med tummade, dammiga klassiker och Danielle Steele-romaner. Sen en hel massa om gardening och cooking och arts and crafts och annat som engelska pensionarer gillar, typ fyra talbocker och en hylla med bocker pa diverse indiska/pakistanska sprak jag aldrig hort talas om.

Jag kom hem med en bok om bestaliska brott genom genom tiderna och en om en flicka med tragiskt livsode. Letade efter Anais Nin men hittade inte, sa vid nasta besok blir det antagligen nan Danielle Steele.

Och haromdagen kopte jag ytliga tidningar for £9, sa jag lar i alla fall inte hinna bli analfabet. Bara tom i huvudet.

Fasen vad synd att inte Ghana vann. Vi hade inte ens behovt kolla pa matchen, man hor pa grannarnas skrik nar det blir mal. Vi bor i ett valdigt vastafrikanskt (och till viss del afro-karibiskt) omrade, sa man far bli lite lokalpatriotisk nu nar England inte kom langre an de gjorde.

Det ar lustigt med att bo i en Londonforort, att man mycket mycket sallan traffar nagra ENGELSMAN. Alla ar karibier, afrikaner, polacker, turkar och armenier (och en svensk...). Och aker man bara fem minuter med bussen upp till Stamford Hill ser man nastan enbart ortodoxa judiska man med hog hatt och skruvlockar och kvinnor med vadlang kjol och basker, och en massa helkosher mataffarer (forutom runt den polsk-katolska kyrkan dar nunnorna hanger).

Pa min killes skola har eleverna nastan uteslutande turkiska eller somaliska foraldrar. Manga av de somaliska barnen kan dessutom prata hygglig svenska eftersom manga familjer flydde till Sverige for att soka uppehallstillstand, men senare fortsatte till London. Pa varje avdelning pa skolan finns personal som kan prata turkiska och somaliska eftersom foraldrarna ibland inte kan engelska, och pa konstavdelningen traffade jag igar bade en kanadensare och en norsk tjej.

Det ar alltsa min helengelske kille som ar i minoritet. Men det ar en av de sakerna jag alskar med London, London ar hela varlden. Och det gor att det finns ett alldeles enormt utbud av takeaway-stallen! Gotta love it.

(Och herregud vad arga grannarna ar nu. Det later som om de slar sonder tvn. Hjalp?)

Synd pa den daliga webcambilden bara, min kamera strular som fan med att maila bilder. Har ar en battre i alla fall!



Jag alskar det har armbandet! Det syns lite daligt, men pa knapparna ar Hjos stadsvapen, en bat som guppar pa vattnet. It's all in the details baby.

Sa detta piggade upp en ganska skitig dag. I hettan hade jag tydligen inte kommit ihag att ata eller dricka ordentligt, sa inne pa H&M vid Oxford Circus rakade jag svimma rakt pa nagra tyska turister sa att vaktkillen fick komma med vatten till mig. Ganska otackt och mycket pinsamt nar jag markte att hela Divided-avdelningen stirrade pa mig. Men en McDonalds senare lyckades jag ta mig till bussen, bara for att bli tafsad pa en gang av en kille med bandana pa vag fran busshallplatsen och verbalt antastad av tva ungdomar som borde fa munnen tvattad med tval.

Anyhows, sa otroligt kul att vinna!!! Bloggkommentatorerna, jag alskar er! Det ar den forsta bloggen jag laser pa morgonen (SANT) och typ den enda jag nansin kommenterar. Sa CHEERS A BUNCH! :D

Lika helvetes svettigt och stillastaende idag som det varit hela veckan = stora kladproblem. Jag har pinsamt fa sommarplagg, och de jag har ar mer anpassade till regnig brittisk sommar an till 30-gradig brittisk sommar. Och att kopa nat varme-anpassat kanns lite slosigt eftersom hettan antagligen kommer avta snart och overga till standard-brittisk sommar, ie lite under 20 grader och molnigt/regnigt.

I alla fall bar det nu av till Regents Park for kaffe och muffins med Linda. Vi far hoppas att jag inte smalter.



Grymt ofrasch dag med otvattat har och stinkandes av brunutansol. Borde duscha kanske.

Har varit pa konstutstallning for mannens elever ikvall. Jag foljde med mest for att studenten i mig gick helt bananas efter loften om GRATIS VIN OCH SNACKS. Att halla i sig pappersmugg efter pappersmugg med ladvin och svulla chips som om det inte fanns en morgondag ar kanske inte speciellt lampligt pa en hogstadieutstallning, men jag var i gott sallskap av min man och hans utbranda lararkolleger.

Det var trevligt att se vart han jobbar, jag hade aldrig varit dar eller ens traffat de andra lararna. Det ar lustigt det dar, jag ser ju honom bara ga ivag pa morgonen med sin ryggsack och sina pennor och komma hem pa eftermiddagen med diverse fargflackar pa trojan. Jag kan ju egentligen inte vara saker pa att han faktiskt gar till jobbet, han skulle ju kunna salja droger eller vara hallick eller fotbollsproffs eller vadfan som helst under dagarna. Fram tills idag visste jag ju inte ens vart hans skola ligger. Nar jag tanker efter tror jag inte att han vet vart mitt universitet ligger heller. Inte konstigt att folk kan leva dubbelliv eller ha otrohetsaffarer, det skulle ju vara hur enkelt som helst. Herregud vad vi maste lita pa varandra.

However, jag har fatt nog med kultur for idag, sa nu blir det choklad och The L Word i sangen. Jag lovar, det ar minst 30 grader ute och inne blir det som en javla BASTU. Jag sitter och flamtar som en hoggravid kedjerokande golden retriver. Phew.

Om detta tvista de larde. Men jag vet att ju mindre jag har att gora pa dagarna desto mindre vill jag gora. Tillika har nu mitt sommarlovsslappande ersatts av extrem leda. Jag gar upp, springer en runda, duschar, ater, gar till Tesco och plockar i lagenheten. Vissa dagar stammer jag traff med andra kvinnliga homo sapiens for fika eller liknande. Pa helgerna gar jag och mannen pa sin hojd till puben. Men jag gor inget vettigt. Jag astadkommer ingenting. Det mest kreativa jag gor om dagarna ar att sminka mig eller laga middag. Jag kanner hur hjarncellerna bryts ner och dor, en efter en.

Ena delen av huvudet sager att detta ar nodvandigt, att jag behover vila upp mig infor nasta ar da jag behover go all in med dissertation, tentor och inlamningar (for jag SKA ha en 1st class degree, JAG SKA JAG SKA!!!). Samtidigt sager andra halvan att herrejesus vart tappade jag mitt liv bland alla Cosmo-mags, ogonskuggor, pocketbocker, disk och reduced-hyllan pa Tesco. 

Nastan sa att man kanner att man borde skaffa ett jobb. Men det kanns ju ratt orka.

Kom pa en grej att tipsa till potentiella Londonturister: vill man shoppa, UNDVIK for i helvete Oxford Street!!! Det ar sa himla latt hant att man bara fastnar i the West End och haller sig till turistfallorna och inte traffar en enda engelsk manniska. Vagar man sig LITE langre darifran kan man daremot shoppa seriost, till halften av priset och utan att behova skaffa sig blamarken eller sar som behover sys (efter brak med andra turister) (tyskarna ar varst), eller kanske till och med traffa riktiga engelsman!

Wood Green ar okej, lite slummigt men det finns Primark som faktiskt inte ar alltfor urplockat och dar man faktiskt kan rora sig. Westfield i Shepherd's Bush ar Europas storsta kopcenter och har verkligen ALLT. Lakeside i Essex har ocksa en massa. West End ar fint, men det ar inte "riktiga" London, och allt ar helvetes svindyrt. Det finns mer an Oxford Street, Regent Street, Picadilly Circus och Hyde Park.

Syrran ar pa besok i var ghettolagenhet den har veckan, och saledes agerar jag turistguide. Synd bara att jag ar typ den samsta guiden nansin. Trots att jag har bott har i over fyra ar har jag NOLL koll pa vare sig sevardheter, mysiga pubar, coola vintage-fyndbutiker eller museum.

Igar vart det Oxford Street (for att samla lite turistpoang) for lite koll runt i affarerna och armbagande av andra turister (de flesta svenska), och sen buss 73 till Angel for salladslunch i skuggan pa Islington Green. Idag vart det serios shopping, och for detta akte vi till Wood Green shoppincenter.

Nu blir det hemmagjord korma med naans och poppadoms! Man maste ju bjuda pa true engelsk husmanskost liksom.



(Har illustrerar jag texten med en gammal bild pa Angel tube. Proffsbloggare me.)

Nar Sverige inte ar med blir det till att bli Englandspatriotisk. Jag har lart mig nastan hela God save the Queen utantill, men jag ar inte riktigt redo att mala ansiktet rod-vitt an.

Mannen ar inte kontaktbar for tillfallet, och har flyttat soffan sa att den nu star typ en meter fran var pyttelilla tjock-tv for att inte missa minsta lilla passning. Snart maste jag aven borja skriva ner alla hans egenpahittade svordomar och ge ut som en bok.

Nu hoppas vi pa minst tva mal.