Tired oh so tired
Pa min kurs har vi enbart salstentor, vilket innebar vissa perioder da man maste ga in en stenhard plugg-bubbla och bara lasa skriva lasa skriva memorera memorera MEMORERA. Efter ett tag BLIR man sitt amne liksom, och kan inte for sitt liv forsta nagonting som sker i 'verkligheten'. I mitt fall ar det sa i alla fall.
Och sa nar man har suttit med personlighetspsykologin i nastan tva veckor, lart sig teorier och artal och allt man ska och tycker att DETTA KAN JAG, fan vad jag ar grym, nu ska jag verkligen glansa. Nu ska jag fanimej kunna skriva en tenta som kan fa professorerna att ga upp i brygga och erbjuda mig doktorsexamen for! Varlden ar min, JAG AGER detta sa javla hart!
Sa kommer den javla angesten. Kan jag verkligen allt? Har jag missat nagot jatteviktigt nu? Har jag last tillrackligt? ALLTID den dar kanslan av att jag kunde ha gjort mer. Hade jag bara lanat en bok till, hade jag bara inte tagit den dar lunchpausen... Just kanslan att jag kan detta, oroar mig. Det maste ju vara nagot jag har missat? HELVETE jag kommer inte bli godkand! Fan fan fan kommer kora pa hela kursen. Kommer bli kallad till min handledare och fa veta att jag inte ar tillrackligt smart for universitetet. Hon foreslar att jag ska hitta en rik man istallet och bli lyxhustru, det kanske passar mig battre?
I-landsproblem it might be, men prestationsangest ar nagot jag levt med under hela skoltiden och det ar orsaken till mycket mycket migran, sena natter, koffeinoverdoser, illamaende och panik. Men jag VET att jag ar dum i huvudet som tanker sa, jag VET ju att jag kan prestera. Gah.
Ibland tanker man for mycket bara. Nu ska jag kolla pa Sex and the City for att rensa hjarnan. Imorgon ska jag ga upp tidigt, lagga lite extra energi pa klader och smink (for conflidence liksom) och skriva ut allt jag pluggat in. Det ska ga sa bra sa bra. Fingers crossed.
Och sa nar man har suttit med personlighetspsykologin i nastan tva veckor, lart sig teorier och artal och allt man ska och tycker att DETTA KAN JAG, fan vad jag ar grym, nu ska jag verkligen glansa. Nu ska jag fanimej kunna skriva en tenta som kan fa professorerna att ga upp i brygga och erbjuda mig doktorsexamen for! Varlden ar min, JAG AGER detta sa javla hart!
Sa kommer den javla angesten. Kan jag verkligen allt? Har jag missat nagot jatteviktigt nu? Har jag last tillrackligt? ALLTID den dar kanslan av att jag kunde ha gjort mer. Hade jag bara lanat en bok till, hade jag bara inte tagit den dar lunchpausen... Just kanslan att jag kan detta, oroar mig. Det maste ju vara nagot jag har missat? HELVETE jag kommer inte bli godkand! Fan fan fan kommer kora pa hela kursen. Kommer bli kallad till min handledare och fa veta att jag inte ar tillrackligt smart for universitetet. Hon foreslar att jag ska hitta en rik man istallet och bli lyxhustru, det kanske passar mig battre?
I-landsproblem it might be, men prestationsangest ar nagot jag levt med under hela skoltiden och det ar orsaken till mycket mycket migran, sena natter, koffeinoverdoser, illamaende och panik. Men jag VET att jag ar dum i huvudet som tanker sa, jag VET ju att jag kan prestera. Gah.
Ibland tanker man for mycket bara. Nu ska jag kolla pa Sex and the City for att rensa hjarnan. Imorgon ska jag ga upp tidigt, lagga lite extra energi pa klader och smink (for conflidence liksom) och skriva ut allt jag pluggat in. Det ska ga sa bra sa bra. Fingers crossed.
Kommentarer
Trackback