annachris

Denna morgon ligger jag lite plus tidsmassigt. Det kanns underligt. Mojligen att det har att gora med att jag skippar att fixa lunchlada och bara slarvsminkade mig pa 4 minuter.

Jag tanker inte stanna i skolan lange. Jag ska lyssna pa forsta forelasningen, traffa min grupp och planera arbetet och sen hem och forsoka fa lite jobb gjort innan jag ska till nat stalle i Camden och lyssna pa nat franskt band med en kompis. Jag marker att detta med att ha ett socialt liv kraver massa planering och tid. Och energi, sa jag far se om jag kan squeeza in en cheeky little powernap i eftermiddag ocksa.



Varsta sunkiga kladseln idag, leggings med hal i, for stor tshirt och en noppig kofta. Men orka bry sig. Det finns verkligen ingen i skolan att kla upp sig for, tvartom kanns det avigt att se for fixad ut. Faktum ar att halften av tjejerna pa min kurs kor pa stilen "det minsta och tightaste kladerna och de storsta och blingigaste smyckena Primark har att erbjuda". Andra halften ar troende muslimer och kor pa the full-on burka. Men that's London for you.

Idag har jag sprungit omkring nonstop sen klockan sju imorse. For en kroniskt trott somndepriverad, sonderstressad zombie ar det typ lika med doden.

Forelasning, seminarie, bibliotek, stresslasa text till nasta seminarie, slanga i sig lunch, seminarie (som jag last fel text till), bibliotek igen. Sen traffade jag upp en svensk tjej som jag inte traffat innan och vi fikade pa en pub i Angel, sen buss till Tesco, handla mat, buss hem.

Nu ar klockan nio och jag har precis stressatit min pizza (jag var panikhungrig i affaren och allt som kraver mer effort an att satta pa ugnen gick fett bort) och ar helt anfadd. Det ar ju grymt svart att varva ner nar man rusat runt som en huvudlos kyckling hela dan.



Hur orkar folk ga upp tidigt, stress-jobba/plugga hela dan OCH vara sociala VARJE DAG? Det kanns  liksom som om livet kommer bitchslappa mig grymt hart nar jag maste borja jobba pa riktigt. Fan.

Herregud vad jobbigt det ar att hitta pa middag VARENDA dag. Jag har ju ingen fantasi whatsoever! Darfor har jag de senaste veckorna baserat all matlagning pa de tva basingridienserna KALKONFARS och TORSKFILEER.

Dessa har varierats sa gott det gar. Kottfarssas, chili con carne, kottbullar och hamburgare med kalkonen (mycket godare an notfars, och lika billigt). Fisk i ugn med krossade tomater och fiskgryta med purjolok med torsken.

Jag ar sa helvetes trott pa detta. Men det ar ju i princip omojligt att kanna nagon sorts inspiration nar man trangs med utbranda smabarnsforaldrar pa Tesco klockan fem en vardagseftermiddag. Och det ar ju sa jobbigt att handla varenda dag, och inte kunna storhandla en gang i veckan bara for att det ar omojligt att bara hem allt (pa onskelista: BIL).

Och nar jag klagar och ojar mig over sana har saker kanner jag att jag aldras 40 ar direkt.

Hej bitterfitta.

Sociologi ar ett himla brett och komplext amne. Det ar inte ens ett enda amne, det omfattar sa otroligt mycket, och det allra mesta ar baserat pa hundra ar gamla teorier skrivna av (vita) man. Och det mesta ar dotrist. Det ar inte oforekommande att man somnar under forelasningar om analysing and writing quantitative data eller habitus, structure and practice. Det mesta ar bara intressant for insnoade akademiker som skriver for andra insnoade akademiker som spenderar sina hela liv med att analysera samhallet utan att nagonsin LEVA i det. Men jag antar att sa ar fallet for de flesta akademiska discipliner.

Men nar det kommer till gender studies (heter det genus pa svenska?) och feministisk kritik mot klassiska (och moderna) sociologiska teorier om manniskor och samhalle ar det faktiskt alldeles mojligt att relatera till. Det ar verklighetsbaserat pa ett satt som fa andra aspekter av disciplinen ar. Man kanner igen sig i det man laser, man kan dra paralleller till EGNA erfarenheter och sedan kan man aldrig lasa klassikerna pa samma satt igen.



Men det faller ju sig sa att feminism ar ett ENORMT brett amne, och inte bara EN rorelse, som de flesta verkar tro (antagligen anledningen till att det ar ett sa missforstatt amne). Det finns knappt tva feministiska teoretiker som tycker lika. Radikala (fast ganska fa these days), liberala, postmoderna, marxistiska whatever, asikterna skar sig nat extremt och det ar smutskastning pa hog niva mellan de som tycker si och de som tycker sa. Jag har inte hittat nagon gren av feminismen som jag haller med om till hundra procent. Men det ar ett sa OTROLIGT intressant amne. Varenda gang vi far valja uppsatstitel sjalva valjer jag nagot med ordet 'gender' eller 'feminism'. Och om det inte ar ett alternativ forsoker jag fa in det pa ett horn anda.

Men ju mer man laser om feminism, desto mer inser man hur lite man faktiskt kan. Darfor har jag satt upp ett personligt mal, ett "livsmal" sa att saga: Jag ska lara mig sa mycket jag bara kan om feminism, om det sa ska ta mig hela livet. Och nagon gang ska jag skriva en bok, en slags uppdaterad Fittstim, som ska rikta sig till bade tjejer OCH killar.

Sa nu, steg ett towards wider knowledge: skriva 2500 ord om hur feministisk teori bidragit till utvecklingen av modern sociologiska teorier. I den har takten kommer boken inte vara klar forran jag ar narmare sjuttiofem.

Igarkvall firade vi in helgen med ett restaurangbesok. Vi gick alltsa till en RIKTIG restaurang. Note: INTE en pub. INTE ett stalle dar man bestaller over bardisken. INTE ett stalle med inrokta heltackningsmattor, dar man ater mat fran ett kok som ligger precis invid toaletterna, samtidigt som man trangs med tweedkeps-dekorerade stammisar och medelaldern ligger nanstans mellan attiofem och hundra.

Detta var en liten italienare precis invid Bruce Grove Station, och hor och hapna: AGARNA VAR ITALIENARE! Autentiskt autentiskt tankte vi forvantansfullt, nu borde ju maten vara fantastisk hemgjord italiensk husmanskost, preparerad med KARLEK och omsorg.

Hahaha sa vi misstog oss. Jag at bruchetta, seg baguette med hackade tomater. Mitt sallskap valde avokado-raksallad, som serverades DRANKT i thousand island-dressing. Till huvudratt valde jag kycklingfile, som serverades med ett berg av smalt flottig mozzarella och passerade tomater och potatisar som enligt menyn skulle vara "sauterade" med alldeles uppenbart var friterade. Efter denna kaloribomb svettades jag matolja, och avstod efterratt.

Men personalen var trevlig. Och det ar ju valdigt trevligt att fa komma ut ibland, till ett stalle som inte ar en svettig pub.

Nu har jag kort fast i feministisk sociologis epistemologi, jag kommer varken framat eller bakat eller sidleds. Hur ska man kunna skriva 2500 ord om nagot nar man inte ens forstar vad fragan handlar om? Att jag har grot i huvudet och pollenallergi (trots regnet) underlattar inte direkt for min intellektuella kapacitet.

Sa nu ska jag pa promenad till Boots och kopa lite smink. Da kommer allt kannas battre.

Pa fredagar har jag inte uni, sa pa ett satt borjar ju min helg redan ikvall. Dock har jag lart mig att nar man pluggar ar man ALDRIG riktigt ledig. Min kurs ar ju pa heltid, aven om jag bara har 7 timmars undervisning i veckan, eftersom vi har en san JAVLA massa uppsater och tentor. Och att jobba hemifran och styra over sin egen tid ar skitsvart. Det ar ju alltid nat hemmafix som maste goras. Och det ar jobbigt att behova sitta hemma i (den fula) lagenheten hela dagen, det ar ju sa latt att man bara byter om fran pyjamas till mjukisbyxor och kanner sig sunk-sliten hela dagen. Hard life eh.

Sa nu ska jag lasa lite, aven om jag ar for trott for att det ska ga in, for annars kommer den oh sa bekanta stress-paniken, av typen "FUUUUCK TVA VECKOR KVAR TILL DEADLINE OCH JAG HAR BARA GJORT SIDHUVUDET OCH SEN MASTE JAG SKRIVA PRESENTATIONEN OCH MEMORERA DEN OCH SKRIVA TVA UPPSATSER TILL OM SAKER JAG INTE FORSTAR ANNARS FAR JAG INTE MVG OCH DA FAR JAG INGET JOBB OCH MIN FAMILJ FORSKJUTER MIG OCH JAG SLUTAR SOM UTELIGGARE".



Love love love the elk mug. Mamma kopte den i present till sambon som ar latt fixerad vid algar sedan han sag en live i Slottskogen for nagra somrar sen ("They're bloody HUGE!"). Dock ar det mest jag som nyttjar den, eftersom den ar stor och darmed idealisk for bade morgonkaffe och kvallste.

Sa otroligt harligt underbart vader idag! Det var som om vadergudarna skrek "DET HAR HAR VI FIXAT BARA FOR DIG, FOR ATT DU SKA FA ANVANDA DIN NYA KAVAJ!". Precis lagom varmt, soligt och inte alls blasigt, bara alldeles lovely.



Alldeles for trevlig dag for att bara sitta i skolan med andra ord, sa jag hoppade sista lektionen och tog bussen in till Oxford Street. Jag har haft ogonen pa en klanning pa H&M, men nar jag provade kandes den inte helt RATT. Mojligt att det hade att gora med dalig timing, for att prova alskinns-tighta fodralklanningar med PMS-svullen mage rekommenderas icke.

Daremot blev det en snabb visit pa Primark, och en sot liten pyjamas och ett 30(!)-pack harsnoddar fick folja med hem. Jag borjar tro att den har lagenheten ATER harsnoddar, jag tycker ju att jag koper nya hela tiden (misstanker att langharige sambon pa nagot satt ar inblandad).



Primark's finest, £5. Bargain and a half.

Men den smakar som vaniljsas. Jag har inte bestamt mig for vad jag tycker om det.

Personligen ar jag fullt medveten om att jag ar valdigt snabb att doma andra, pa gott och ont naturligtvis. Jag domer dem pa hur de pratar och vilka ord de anvander, vilka skor eller orhangen de har pa sig, hur de svarar i mobilen och pa vad de gillar eller inte gillar. Att jag ens ar medveten om att jag gor detta ar ju ett tecken pa att jag vet att det inte ar rattvist, men det ar ju anda sa svart att inte gora det nar JAG FAKTISKT VET BAST. Jag hyser starka fordomar mot:

ROKARE - for att det tyder pa ett riktigt daligt omdome. Jag har svart att ta nagot de sager eller gor seriost, de forgiftar sig sjalva och de forgiftar andra. Och de stinker standigt.

DALIGT SPRAK
a) London-folk som kontinuerligt anvander ord som "bruv" eller "innit", ofta flera ganger i samma mening.

b) Folk som inte kan stava, och anvander forkortningar och sms-sprak HELA tiden. Och har menar jag INTE dyslexiker, for det ar ofta valdigt tydligt nar nagon lider av dyslexi da de ofta "kastar om" bokstaver och liknande. Har ingar folk som skriver fel pa "de" och "dem", det gor ONT att lasa och kan inte tas seriost. Ar man osaker, skriv "dom". Folk som skriver "honoms" eller "ja ska va me han". Ar det sa himla svart att skriva ut de sista bokstaverna i enkla ord?? Nastan varre ar det pa engelska: "Yh i am gona go up ther 2mo!". Jag har blockat folk pa Facebook for att det ar for jobbigt att behova se, och manniskor som inte ens bryr sig om att kommunicera pa klarsprak tages icke seriost.

OALLMANBILDNING OCH DUMHET
a) Folk som inte verkar kunna och (annu varre) INTE BRYR SIG nagot om omvarlden. Jag forvantar mig inte att alla ska vara experter pa allt, vissa grundlaggande kunskaper kan man krava. En tjej i min klass fragade for ett tag sen vad Storbritanniens premiarminister heter. Hon ar engelsk.

b) Folk som tror pa allt de laser och hor, och tar det som en odiskutabel sanning, utan att bry sig om att vare sig vara kritisk eller kolla upp fakta.

c) Folk som forsoker kunna nagot de inte kan. Detta inkluderar folk som vill verka smarta genom att anvanda stora ord, men anvander dem helt fel.

d) Folk som har jattestarka asikter om nagot de inte har nagon aning om, till exempel feminism (detta amne nara mitt hjarta). Jag vill sla ner arga anti-feminister som klagar pa "javla feminist-karringar" utan att ens veta vad ordet star for.

e) Folk som last nagot och berattar det som om det ar nagot de kommit pa alldeles sjalv, utan en tanke pa att andra faktiskt kan ha last precis samma sak.

Det ar mojligt att jag har hoga krav pa folk. Som nyarslofte lovade jag mig sjalv att forsoka bli mer vidsynt, och forsoka se forbi vad jag stor mig pa, se de andra fina dragen hos manniskor, och jag FORSOKER faktiskt.

Det ar bara grymt svart nar det kravs sa lite for att man ska forvandlas till en bitter karring som inte gillar manniskor overhuvudtaget. For folk kan verkligen vara dumma i huvudet.

Det ar FEL att ga upp sahar tidigt. FEL att vakna innan klockan atta. Sa fel att jag tvivlar pa min mening som manniska. Men jag missade forsta forelasningen forra tisdagen (jag stannade i sangen), sa jag. Ar. Tvungen. Fuck Social Psychology och dess tva-timmarsforelasningar.



Te ar gott, tea we like, tea will make us human.

Jag finner detta hogst besynnerligt. Och lite storigt da han anvander MIN varmeskyddsspray. KOP DIN EGEN DIN JAVLA PARASIT! Men han blir valdigt fin i haret, det maste erkannas, sa det kanske ar vart det?

Vad ar nu oddsen att det ska borja regna nangang innan lunch om jag optimistiskt nog har pa mig jeans, converse och kavaj? Ganska hoga tror jag, men jag tar risken. VAGA VAGRA VINTER!





Nu blir det skola, sen Sainsburys, sen banken och sen hem och jobba. Oh my glam life.

Den var helt okej, lite val Disney kanske. Men underhallande (love love love Matt Lucas), lagom for en lordagsdejt. Jag skulle dock uppskattat bioupplevelsen mer om inte mitt sallskap HETSATIT hela chipspasen medan vi vantade pa att bli inslappta. Jag var inte imponerad.

Det blev en after cinema-drink, Wetherspoons i Wood Green. Inte den mest glammiga av pubar, men vi har laga krav, och Strongbow ar alltid the shit.

Pizza GoGo, don't mind if I do. Pepperoni plus, oh yes. Avnjutes till Supersize vs Superskinny, SA RATT.

Nu ska jag jobba.

Nu sager vi FUCK YOU till kurslitteraturen och drar in till Oxford Street for att ga barsark pa Tophop. Sen ikvall blir det bio- och pub-dejt med engelsmannen. Because I'm actually worth it.

Jag kan omojligt sova mer an jag redan gor (duh, jag maste ju fa nagot gjort pa dagarna), och jag har borjat promenera mer; jag tar bussen som gar ifran Seven Sisters istallet for Bruce Grove for att det blir en langre promenad etc. Socker-rehaben borjar ge med sig, jag far inte langre narmast sexuella fantasier om chokladkex.

Dock tvingar den har helvetes ihangande trottheten mig att ta till an mer extrema atgarder, sa nu har jag bestamt mig for att ATA battre. I alla fall forsoka. Inget extremt, bara mindre halvfabrikat, frukost VARJE dag, mer gronsaker och ta med en banan i lunchladan varje dag. Sa idag kor jag en "kickstart", aven om jag hatar det ordet och vill sla alla som avnander det:

FRUKOST - tva rostade mackor (fullkorn och en massa fron och linser i brodet), en med kalkonskinka och en med agg. En kopp svart te med mellanmjolk.

LUNCH - overblivna hemmagjorda kalkonburgare med nagra klyftpotatisar (rest fran i forrgar).

MIDDAG - obestamt, vi har kycklingfileer och ris, kanske bara gor nagon sas till detta och ater med en massa broccoli? Beror pa vad Tesco har att erbjuda.

MELLANMAL - brukar jag inte ata, men tydligen ar det bra for att forebygga blodsockerfall, sa jag ska kopa bananer och yoghurt. Jag kommer ocksa att dricka kaffe, dock i mindre mangder an mitt vanliga intag av typ flera hinkar om dagen.

Nu blir det spannande att se hur lange jag klarar av att halla det har. Ska jag lyckas sla mitt forra rekord pa 11 timmar?

Kanner jag mig sjalv ratt sa finns det dock en 75-procentig chans att jag byter om till nagot trist neutralt precis innan jag gar hemifran.

Nu har jag just proppat mig full med rester fran gardagens middag till brunch, bestaende av ugnsomelett med tomat och zuccini och kycklingkorvar, samt skrivit lite pa uppsatsen. Alltsa kan jag ga till Costa vid retail parken och fika med en svensk tjej som bor i narheten utan daligt samvete. Eller rattare sagt, utan ALLTFOR daligt samvete. Jag har alltid daligt samvete nar jag inte pluggar, men om jag gjort lite nu pa formiddagen lar jag ju inte kanna mig vardelos och sjalvmordsbenagen for att jag gar och tar en kopp kaffe i en timma eller tva.

Sa nu blir det att leta upp nat lagom casual att ha pa sig, kleta pa sig ansiktet och forsoka torka haret. Maste verkligen skaffa en hartork, detta med att lata det sjalvtorka haller inte. Hur far man det att torka snabbare? Headbanga eller stoppa huvudet i ugnen? Platta det torrt? Je ne sais pas.