Walking corpse
Idag har jag sprungit omkring nonstop sen klockan sju imorse. For en kroniskt trott somndepriverad, sonderstressad zombie ar det typ lika med doden.
Forelasning, seminarie, bibliotek, stresslasa text till nasta seminarie, slanga i sig lunch, seminarie (som jag last fel text till), bibliotek igen. Sen traffade jag upp en svensk tjej som jag inte traffat innan och vi fikade pa en pub i Angel, sen buss till Tesco, handla mat, buss hem.
Nu ar klockan nio och jag har precis stressatit min pizza (jag var panikhungrig i affaren och allt som kraver mer effort an att satta pa ugnen gick fett bort) och ar helt anfadd. Det ar ju grymt svart att varva ner nar man rusat runt som en huvudlos kyckling hela dan.
Hur orkar folk ga upp tidigt, stress-jobba/plugga hela dan OCH vara sociala VARJE DAG? Det kanns liksom som om livet kommer bitchslappa mig grymt hart nar jag maste borja jobba pa riktigt. Fan.
Forelasning, seminarie, bibliotek, stresslasa text till nasta seminarie, slanga i sig lunch, seminarie (som jag last fel text till), bibliotek igen. Sen traffade jag upp en svensk tjej som jag inte traffat innan och vi fikade pa en pub i Angel, sen buss till Tesco, handla mat, buss hem.
Nu ar klockan nio och jag har precis stressatit min pizza (jag var panikhungrig i affaren och allt som kraver mer effort an att satta pa ugnen gick fett bort) och ar helt anfadd. Det ar ju grymt svart att varva ner nar man rusat runt som en huvudlos kyckling hela dan.
Hur orkar folk ga upp tidigt, stress-jobba/plugga hela dan OCH vara sociala VARJE DAG? Det kanns liksom som om livet kommer bitchslappa mig grymt hart nar jag maste borja jobba pa riktigt. Fan.
Kommentarer
Trackback