Bothered
Ar jag trott for att jag inte gor nagonting eller gor jag ingenting for att jag ar trott?
Om detta tvista de larde. Men jag vet att ju mindre jag har att gora pa dagarna desto mindre vill jag gora. Tillika har nu mitt sommarlovsslappande ersatts av extrem leda. Jag gar upp, springer en runda, duschar, ater, gar till Tesco och plockar i lagenheten. Vissa dagar stammer jag traff med andra kvinnliga homo sapiens for fika eller liknande. Pa helgerna gar jag och mannen pa sin hojd till puben. Men jag gor inget vettigt. Jag astadkommer ingenting. Det mest kreativa jag gor om dagarna ar att sminka mig eller laga middag. Jag kanner hur hjarncellerna bryts ner och dor, en efter en.
Ena delen av huvudet sager att detta ar nodvandigt, att jag behover vila upp mig infor nasta ar da jag behover go all in med dissertation, tentor och inlamningar (for jag SKA ha en 1st class degree, JAG SKA JAG SKA!!!). Samtidigt sager andra halvan att herrejesus vart tappade jag mitt liv bland alla Cosmo-mags, ogonskuggor, pocketbocker, disk och reduced-hyllan pa Tesco.
Nastan sa att man kanner att man borde skaffa ett jobb. Men det kanns ju ratt orka.
Ena delen av huvudet sager att detta ar nodvandigt, att jag behover vila upp mig infor nasta ar da jag behover go all in med dissertation, tentor och inlamningar (for jag SKA ha en 1st class degree, JAG SKA JAG SKA!!!). Samtidigt sager andra halvan att herrejesus vart tappade jag mitt liv bland alla Cosmo-mags, ogonskuggor, pocketbocker, disk och reduced-hyllan pa Tesco.
Nastan sa att man kanner att man borde skaffa ett jobb. Men det kanns ju ratt orka.
Kommentarer
Trackback