Just another bloody tuesday
Det finns en tjej pa min kurs, en tjej som laser exakt samma amnen som mig. Nu det senaste, kanske bara de senaste veckorna, har jag insett att detta inte ar nagon vanlig manniska, detta ar en MYCKET JOBBIG MANNISKA. En helt otroligt sjalvisk och sjalvgod manniska faktiskt.
Hon pratar uteslutande om sig sjalv. Och om hon joinar ett samtal som handlar om nagot annat sa lyckas hon alltid vrida samtalsamnet till favoritamnet SIG SJALV. Aven om hon fragar en saker, till exempel vad jag gjort i helgen, avbryter hon mig mitt i en mening for att borja prata om vad HON gjort i helgen. Hon pratar hogt med mig (eller TILL mig rattare sagt) under forelasningar vilket ofta resulterar i att lararen sager till oss bada tva (mellanstadiet all over again?).
Hon fragar mig vad uppgiften/boken/artikeln handlar om eftersom hon inte bryr sig om att lasa sjalv. Da jag inte berattar resulterar det i att hon forsoker fa det att verka som om hon har last genom att ordbajsa och stalla helt blasta irrelevanta fragor vilket bara ar riktigt PINSAMT eftersom det ar sa tydligt for alla andra (inklusive lararen) vad hon forsoker gora. Kan tillagga att hon igar blev otroligt forbannad da hon blev underkand pa en uppsats utan att forsta varfor.
Plus en miljon andra smagrejer. Hon lagger sin jacka/vaska/halsduk/whatever pa MIN bank. Hon ber alltid att fa lana andras pennor for att sedan 'glomma' att lamna tillbaka dem. Hon pratar konstant om sina problem med killar och kompisar som tydligen inte vill umgas med henne langre.
Alltsa, en MYCKET JOBBIG MANNISKA. Dessvarre verkar hon ha fattat tycke for mig. Hon ska alltid sitta bredvid mig. Hon ska alltid prata hal i mitt huvud om sina totalt ointressanta problem.
Vad ska man gora at detta?? Att undvika henne funkar inte. Jag har forsokt men hon HITTAR EN ALLTID. Dessutom kanns det ratt patetiskt att behova springa och gomma sig hela tiden. Att konfrontera henne och saga vad jag tycker ar inte heller nagot alternativ. Jag ar konfliktradd.
This my friends is a problem and a half.
En svensk liten mes
Hon pratar uteslutande om sig sjalv. Och om hon joinar ett samtal som handlar om nagot annat sa lyckas hon alltid vrida samtalsamnet till favoritamnet SIG SJALV. Aven om hon fragar en saker, till exempel vad jag gjort i helgen, avbryter hon mig mitt i en mening for att borja prata om vad HON gjort i helgen. Hon pratar hogt med mig (eller TILL mig rattare sagt) under forelasningar vilket ofta resulterar i att lararen sager till oss bada tva (mellanstadiet all over again?).
Hon fragar mig vad uppgiften/boken/artikeln handlar om eftersom hon inte bryr sig om att lasa sjalv. Da jag inte berattar resulterar det i att hon forsoker fa det att verka som om hon har last genom att ordbajsa och stalla helt blasta irrelevanta fragor vilket bara ar riktigt PINSAMT eftersom det ar sa tydligt for alla andra (inklusive lararen) vad hon forsoker gora. Kan tillagga att hon igar blev otroligt forbannad da hon blev underkand pa en uppsats utan att forsta varfor.
Plus en miljon andra smagrejer. Hon lagger sin jacka/vaska/halsduk/whatever pa MIN bank. Hon ber alltid att fa lana andras pennor for att sedan 'glomma' att lamna tillbaka dem. Hon pratar konstant om sina problem med killar och kompisar som tydligen inte vill umgas med henne langre.
Alltsa, en MYCKET JOBBIG MANNISKA. Dessvarre verkar hon ha fattat tycke for mig. Hon ska alltid sitta bredvid mig. Hon ska alltid prata hal i mitt huvud om sina totalt ointressanta problem.
Vad ska man gora at detta?? Att undvika henne funkar inte. Jag har forsokt men hon HITTAR EN ALLTID. Dessutom kanns det ratt patetiskt att behova springa och gomma sig hela tiden. Att konfrontera henne och saga vad jag tycker ar inte heller nagot alternativ. Jag ar konfliktradd.
This my friends is a problem and a half.
En svensk liten mes
Kommentarer
Trackback