Seriost, det har med disciplin
Jag har sa otroligt helvetes svart att koncentrera mig pa min uppsats, jag tror att jag blir galen. Det spelar ingen roll hur manga ganger jag tanker "Men ta dig samman din lata kvinna, GOR DET BARA!", det ar som om jag har nagon slags sparr inom mig som gor det omojligt att skriva mer an en mening innan jag tappar taget och borjar tanka pa annat.
Detta standiga "ska bara". Jag skyller pa internet. Det finns alltid nagon blogg att kolla in, nan mail eller nan Facebook att kolla innan man kan satta igang med jobbet. Och en blogg blir till flera, och man foljer lite lankar och vips har man hamnat pa newlook.com och borjar fundera pa vilka sorters sandaler man ska kopa till varen, och vilken klanning som skulle passa bast till och helt plotsligt ar klockan nastan 18 och jag har bara astadkommit 300 ord.
Kan man trana upp det har med disciplin? For den LOGISKA delen av hjarnan (ja, jag har en san ocksa) sager att det ar bara att gora det, ingen annan kommer att gora det at dig och ju fortare det ar gjort desto fortare kan du slappna av och slosurfa bast du vill. Och jag har verkligen FORSOKT, varje dag tanker jag att nu ska jag jobba nonstop i en halvtimma, sen ta en kvarts paus, sen en halvtimma till, sa kan jag fa gjort det jag ska till klockan 19 och kan kolla pa American Idol utan daligt samvete.
Men den ovilliga delen av hjarnan verkar vara starkare. Antagligen for att vad jag haller pa med ar sa fruktansvart trakigt. Eller, det ar inte ens trakigt egentligen, men hogskolor har ju formagan att suga ut det roliga ur de mest intressanta amnen. Och jag gillar verkligen medieamnena, jag gillar film och tycker att dokumentarproduktion ar skitintressant egentligen, men om jag TVINGAS lasa ETT ENDA ORD TILL ur den har okentorra boken (fran 1986) kommer jag borja hata hata hata allt som har med film och media att gora och det vill jag ju inte.
Det ar val tvanget, att det MASTE goras, och maste goras pa ett VISST SATT. Och sa lite MVG-angest pa det. Hur kommer det sig att sa manga klarar av att ta hogskoleexamen med den mentala halsan intakt? Jag kommer behova ar av terapi kanner jag.
Detta standiga "ska bara". Jag skyller pa internet. Det finns alltid nagon blogg att kolla in, nan mail eller nan Facebook att kolla innan man kan satta igang med jobbet. Och en blogg blir till flera, och man foljer lite lankar och vips har man hamnat pa newlook.com och borjar fundera pa vilka sorters sandaler man ska kopa till varen, och vilken klanning som skulle passa bast till och helt plotsligt ar klockan nastan 18 och jag har bara astadkommit 300 ord.
Kan man trana upp det har med disciplin? For den LOGISKA delen av hjarnan (ja, jag har en san ocksa) sager att det ar bara att gora det, ingen annan kommer att gora det at dig och ju fortare det ar gjort desto fortare kan du slappna av och slosurfa bast du vill. Och jag har verkligen FORSOKT, varje dag tanker jag att nu ska jag jobba nonstop i en halvtimma, sen ta en kvarts paus, sen en halvtimma till, sa kan jag fa gjort det jag ska till klockan 19 och kan kolla pa American Idol utan daligt samvete.
Men den ovilliga delen av hjarnan verkar vara starkare. Antagligen for att vad jag haller pa med ar sa fruktansvart trakigt. Eller, det ar inte ens trakigt egentligen, men hogskolor har ju formagan att suga ut det roliga ur de mest intressanta amnen. Och jag gillar verkligen medieamnena, jag gillar film och tycker att dokumentarproduktion ar skitintressant egentligen, men om jag TVINGAS lasa ETT ENDA ORD TILL ur den har okentorra boken (fran 1986) kommer jag borja hata hata hata allt som har med film och media att gora och det vill jag ju inte.
Det ar val tvanget, att det MASTE goras, och maste goras pa ett VISST SATT. Och sa lite MVG-angest pa det. Hur kommer det sig att sa manga klarar av att ta hogskoleexamen med den mentala halsan intakt? Jag kommer behova ar av terapi kanner jag.
Kommentarer
Postat av: Bakfia
gillar bilden:)
Trackback