annachris

Idag ar en san dar dag osm man kanner ska bli skit direkt nar man vaknar. Det kommer bli en san helvetes trott dag kanner jag redan, en san dag da jag bara har mos i huvudet och inte orkar rora mig.

Jag orkar inte att det regnar och blaser och ser ut att vara svinkallt ute.

Jag orkar inte att vardagsrummet ser ut som ett bombnedslag med gardagens curry-take away over hela bordet och golvet och hela rummet stinker av garlic naans.

Jag orkar inte att koket ar ett lika stort bombnedslag med gardagens disk i hela diskhon och kladdiga curry-fingeravtryck pa kylskapet och att jag var tvungen att brottas i en kvart med intorkat ris i kastrullen for att kunna koka tevatten.

Jag orkar inte lyssna pa helvetes Talk Sport hela javla dan.

Jag orkar inte plugga, men jag maste for att jag ligger efter i mitt eget schema. Tva veckor kvar till tenta och jag har tva amnen kvar.

Jag orkar inte att de dar curry-resterna och disken i koket inte kommer att flytta pa sig om inte JAG gor det. Nar jag papekar detta for mannen havdar han bara att han inte stor sig pa det. NEJ DET AR KLART SOM FAN ATT DU INTE STOR DIG PA DET NAR DU VET ATT OM DU IGNORERAR DET TILLRACKLIGT LANGE KOMMER JAG STADA UPP DET! Jag maste vara varldens billigaste hembitrade.

Jag orkar inte med den har helvetes trottheten som bara slar till utan forvarning och utan nagot jag kan gora at det.

Och jag ORKAR verkligen inte bry mig om att jag ar gnallig och bitter. Jag ska ga och lagga mig och lyssna pa Simon and Garfunkel's I am a Rock pa repeat.

Jaha, att laga mat tillsammans for att fa lite "kvalitetstid" med sambon kommer ju ga ratt fetbort i framtiden. Minilitet kok + potatisskal over hela golvet + brand lax + brak om vem som borde diska + att jag ar forkyld och lattirriterad = KITCHEN NIGHTMARE (Gordon ain't got shit on us). Jag tror att vi far borja infora ett varannan dag-matlagningsschema for att undvika separation.

Sa just nu sitter vi och surar i varsin soffa med varsin dator. Men det ar val ocksa ett satt att umgas om inte annat?

Sa himmelens segt att nar man laser ett brett amne (sociologi) for att forhoppningsvis sasmaningom doktorera i en smal aspekt av det (feministisk sociologi/genusvetenskap) maste man forst lara in och tenta av ALLA grundlaggande teorier och teoretiker. Det ar ju intressant och sa men det ar en JAVLA MASSA.

Och man kommer inte ifran det. Man vill spy pa alla doda vita gubbar och vad de stod for och vad de skrev, men det galler bara att gilla laget. Deal with it. SUCK IT UP.

Min mage har inte samarbetat med mig alls idag. Jag mar illa och har ont och pruttar typ hela tiden, och har inte lyckats ata mer an en skal havregrynsgrot imorse. Jag vet inte om det ar nat jag atit eller om det bara ar one of those things, men otroligt irriterande.

Och nu framat eftermiddagen har illamaendet/magknipet avancerat till illamaende/magknip/HUNGER, antagligen for att magen ekar tom. Jag ar alltsa hungrig samtidigt som jag mar illa, och jag vet inte vilken instinkt jag ska lyssna pa. Ska man ata och ma annu mer illa, eller inte ata och darmed ma illa och vara hungrig?

Ja, detta ar det mest spannande som hant mig idag.

Idag ar det helgdag och tydligen dagen da hela sodra Storbritanniens befolkning befann sig pa Lee Valley Tesco och i korvkon pa Ikea. Jag har aldrig sett sa mycket folk i hela mitt liv (med undantag for svensk mellandagsrea och Primark any given lordag). Det tog oss ungefar tva timmar att hitta allt vi behovde, mannen blev grinig for att han inte gillar folkmassor och jag var sur for att jag var hungrig och kon till korven var typ tre kilometer.

Det hela slutade med att vi handlade MAT for £40. Sa mycket har vi inte gjort av med vid samma tillfalle NAGONSIN. Sa nu har jag spendera-pengar-angest av allra varsta sort. Men mycket mat blev det, och ett paket applekaka och vaniljsas fick folja med hem fran Ikea. Detta skall avnjutas senare i sangen med Jamie Oliver pa 4oD. Inre mognad, manniskor. Inre mognad.



Annat bevis pa inre mognad: Nar jag ser bilder pa mig sjalv som den ovan far jag INTE langre brun-utan-sol-angest. Rattelse: den blonderade artonaringen i mig skriker fortfarande om fuskbrons, men mitt vuxna, mer sofistikerade (eller?) jag kan numera sta emot och inse att orange inte ar battre an kritvitt.

Det har sporegnat och stormat hela natten, och det fortsatter idag. Jag har inget emot regn, speciellt inte som jag har en fikadejt och nagra affarer planerade for idag (perfekt vis att spendera en gratrist dag), men man maste ju TA SIG till tunnelbanan, och sen TA SIG fran fiket till affaren etc. Gummistovlar ager jag inga och mina sma ballerinas lar vara genomblota in no time.

Anyhows. Jag lyckades kopa ett par sandaler som saknade en av de dar remmarna man spanner runt foten (provade bara hogerskon och markte inte att vansterskon var defekt), sa dessa ska jag forsoka fa bytt. Om jag nu kan overtala personalen att jag inte tappat bort den helvetes remmen sjalv. Annars snor jag en fran ett annat par. Moahaha. Fuck you New Look liksom.

Nu ska jag kleta pa mitt allra mest vattenfasta smink och skita i att fixa haret.

Jag har borjat inse vilken jakla tur jag har som faktiskt lever i en civiliserad och upplyst tid. Jag har sannerligen inte mycket som talar for att mina gener skulle vara varda att fortplantas, och saledes foljer har nagra exempel pa hur naturen javlas med mig. Jag har begavats med:

1) Kronisk neurologisk sjukdom med symptom som nedsatt muskelstyrka och trotthet. Jag kraver 10-12 timmars somn per natt, och om jag ska ut pa kvallen maste jag sova pa eftermiddagen for att orka. Vissa dagar orkar jag inte ga utanfor dorren eller ens prata med nagon. Medicinerna jag tar har trotthet som en av biverkningarna. Om jag hade levt pa stenaldern och min flock blev attackerad av sabeltandade tigrar skulle jag alltsa inte kunnat springa med dem, utan blivit UPPATEN.

2) EXTREMT daligt lokalsinne. Jag har gatt vilse i en svangdorr. Jag har varit tvungen att ringa min mamma for att hon via telefon skulle guida mig fran Gronsakstorget till Jarntorget. Till detta kan vi antagligen ocksa rakna in att jag inte kan skilja pa hoger och vanster. Jag har ocksa svart for vad som ar UPP och vad som ar NER. Om nagon sager "Kolla ner" maste jag TANKA i flera sekunder innan jag fattar vad som menas. Sa om jag mot formodan skulle komma undan den sabeltandade tigern skulle jag inte hitta tillbaka till min flock, utan DO i min ensamhet.

3) Allergier mot frukt och notter. Jag skulle alltsa SVALTA IHJAL, for vad annars at man pa stenaldern?

4) Pollenallergi som gor mitt liv till ett helvete varenda var och sommar. Gor mig annu trottare och alldeles grotig i huvudet. Har tillkommer dammallergi som ar extra prominent i detta centraluppvarmningens himmelrike till land. Botas med starka antihistaminer som gor mig om mojligt ANNU trottare. Pa stenaldern skulle jag alltsa antagligen hamna i koma av allergichocker. Och DO.

5) Mycket kanslig och eksembenagen hud, som jag natt och jamt kan halla under kontroll med starka kortisonsalvor och mjukgorande lotion tva till tre ganger om dagen. Utan dessa skulle val min hud spricka och jag skulle BLODA TILL DODS.

6) Gravt nedsatt syn och i behov av glasogon och linser for att kunna se nagonting alls. Vill minnas att jag kallades "mullvaden" i skolan nar jag var yngre pa grund av detta. Jag skulle alltsa ha varit praktiskt taget blind, och antagligen vandrat rakt in i munnen pa den sabeltandade tigern.

Jag har alltsa typ allt emot mig, och evolutionen borde ju rensa ut sana har veklingar for artens overlevnad? Jag ar fucking amazed att jag fortfarande lever.

Fasen vad seg i huvudet man blir av att sitta inne och stirra pa bocker och overstrykningspennor och textdokument och kaffemuggar en hel dag. Jag gav upp for tva timmar sen och har sen dess slosurfat runt pa Perezhilton och spelat Bubblespinner pa Facebook (beroendeframkallande or what??). Funderar pa att ge upp for ikvall. Det dar daliga samvetet jag drar pa varenda minut jag inte pluggar far jag forsoka ignorera.

Sa nu blir det kievs och klyftpotatis till din dins och sen L-Word-maraton tills jag somnar. Sa pluggar vi vidare imorgon. Bra plan.

Karlek ar att ha nagon som gar till affaren at en klockan tio pa kvallen for att man drabbats av akut choklad-cravings.

Detta ar andra gangen den har veckan. Jag far halla hart i den har mannen.

Riktigt seg dag idag, mos i huvudet, pollenallergisk, forkyld och alldeles for mycket plugg att fatta. Det mest produktiva jag astadkommit idag ar en promenad till Somerfield for att shoppa brod (som gar at som fasen har, en limpa racker typ en och en halv dag) och Superdrug for att skaffa allergitabletter. Jag KNARKAR dessa tabletter, one a day MY ASS. Typ tre om dagen more like.

MEN trots all allergi och allt plugg och allt stillasittande och brodatande och allmant bitterfittande kan man ju inte annat an le nar man ser det har rosafluffiga blommolnet utanfor fonstret:



Snalla trad, sluta aldrig blomma. Det har gudsforgatna skithalet till omrade BEHOVER rosa. Sa mer rosafluff till Haringey, okej Boris Johnson? Cheers.

...ar Match of the Day-introt. Sa javla irriterande. Och ett sa javla onodigt program.

Dagen har gatt i fotbollens tecken. Det var mannens alskade Villa som spelade derby hemma, sa hans eftermiddag agnades at att skrika konsord pa tvn, ligga i fosterstallning pa golvet, hoppa omkring som hundvalp med ADHD och liksom gora allt for att ingen annan i en femkilometers radie skulle fa nagot gjort ALLS.

Jag tycker inte om sidan fotboll tar fram i honom. Note: ANDRA MANNISKOR BOR HAR OCH DE BEHOVER FA PLUGG GJORT FOR DE LEVER I VERKLIGHETEN OCH INTE I EN VARLD DAR VILLA KAN VINNA CHAMPIONS LEAGUE. There. Skont att fa utlopp for dold frustration.

Hej i min relation utgor vi de ideala konsrollstereotyperna fran femtiotalet.

Nar man ar sa trott pa Foucault att man nastan spyr gar man till Ikea for nya kastruller (medelalders-poang) och Tesco for mat att laga i nya kastrullerna.

Hej my life is average.

Och OH YES, den coola lilla roddarhatten ska jag ha pa mig nagon night out i Camden. Da ska jag latsas att jag ar en asball indietjej som typ alltid har hatt inomhus och hanger pa Proud for att lyssna pa coola band och dricker flaskol for £8 och har pa sig conveeeeeerse pa krogen och liksom bara PASSAR IN. Ar man inte cool naturligt far man ju latsas.



Antiklimax: sambon tycker inte om hatten eftersom det ar sana har smaflickorna pa de fina privatskolorna har pa sig till sina sommar-skoluniformer. Fair enough, men jag tycker inte att jag sa himla latt skulle misstas for en nioarig skolflicka. Jag forsoker ju bara vara cool.

Jag HATAR att det tar tjugo minuter att ta sig fyra meter for att det ar folk PRECIS overallt. Tank rea pa Ullared, men hundra ganger varre for att folket som knor inte ar relativt trevliga svenska klimakterietanter. Oh nej, dessa ar en blandning av robusta karibiska damer som tar upp en hel gang sjalva och skriker pa allt och alla, arga tyska turister, hogljudda amerikaner, svenska gymnasietjejer gone WILD pa shoppingweekend, gamla pakistanska tanter i attioarsaldern som man snubblar pa for att de ar typ 1.30, och inte minst alla CHAVS som kommer med sina snoriga, smutsiga avkommor for att spendera hela bostadsbidraget pa nat neonfargat i polyester.

Provrum ar out of the question da det tar tva timmar i kon. Det gor inte sa mycket dock, for inne pa Primark rader ett speciellt tillstand av anomi. Normloshet. Anything goes. Och nar man ar mitt inne i detta rycks man med och blir personlighetsforandrad. Jag har kommit pa mig sjalv med att prova ett silkigt rosa nattlinne, over mina egna klader framfor en spegel mitt inne i affaren. Och ingen bryr sig, alla gor samma sak. Man skriker lite pa varandra. Man sliter tag i det man vill ha och det man inte vill ha kastar man pa golvet.

Det ar forst nar man kanner att det borjar bli svart att andas som man inser att det ar dags att betala och ga darifran. Och nar man val har lyckats ta sig ut pa gatan igen hatar man sig sjalv lite grann, och lovar sig sjalv att ALDRIG MER. Man mar illa over sitt eget djuriska, ociviliserade beteende.

MEN det ar ju sa billigt! Och nar man kommer hem och inser att man fatt en hel outfit for under £10 sa kan man ju inte hjalpa att bara ALSKA det. Det kostar ju liksom INGENTING! Och att det formodligen ar sytt av barnslavar i Bangladesh fortranger vi.



Linne £1.50, halsband £2.50, hatt £3. Kjol £2.99, men den ar fran H&M.

Jag sitter med matkoma och foodbaby deluxe efter himmelsk kyckling-potatissallad till middag. Da jag inte har nagot battre for mig an att jasa pa sangen och slosurfa sa antar jag utmaningen fran Spiderchick (har skulle jag lankat till den om jag hade vetat hur man gor).

Blogg jag laser forst: Engla, Bloggkommentatorerna eller Kenza. Ordningen mellan dessa varierar fran dag till dag. Sen har jag en lista pa typ 20 andra som jag kollar under dagen, men dessa ar de forsta.

Blogg jag hort talas om mycket men aldrig last: De dar tva Glamouramatjejerna som inte ar Anna Hibbs. Gaybloggen, och alla gamla dokusapadeltagare som inte kan annat an att sarskriva.

Kandisblogg jag foljer: Ingen tror jag faktiskt. Fast det ar lite svart det dar, jag antar att det menas folk som var kanda innan de borjade blogga, och inte sana som ar kanda genom sin blogg. For Blondinbella till exempel maste val raknas som kandis?

Mest kanda bloggare jag sett IRL: INGEN!! Jag som till och med var pa Primark samma dag som Bella och Tyra, men sag inte ett skit. Mycket besviken pa detta. Om nagon kand bloggare ar sugen pa att komma till London pa en glam-shopping-weekend kan jag erbjuda ett enkelrum i Haringey. Ta med egen sovsack.

Forsta bloggen jag borjade folja: Jag borjade lasa bloggar for att jag horde mycket om den dar Blondinbella, sa jag kollade in hennes. Ungefar samtidigt hittade jag Bloggkommentatorerna, och via dem hittade jag de flesta andra jag borjade folja. Engla var ocksa en av de forsta vill jag minnas.

Bloggare jag beundrar och varfor: Jag har en serios girl crush pa HanaPee. Hon verkar smart och vettig utan att bli Blondinbella-coachig, och ar alltid sadar oforskamt cool.

Fordelar jag fatt tack vare bloggen: Att jag fatt sambon att borja stada mer eftersom han ar radd att jag ska lagga upp bilder pa var stokiga lagenhet. Men det ar typ allt haha.

Da hatar jag att blogga: Nar jag sitter och redigerar ett inlagg till oigenkannlighet for att det maste vara perfekt, jag tar tiotusen bilder innan jag hittar EN jag blir nojd med och sen hatar mig sjalv lite for det eftersom jag snittar pa 7 lasare om dagen. Och att jag inte har de tre sista bokstaverna i alfabetet pa den har engelsk-helvetes-laptoppen.

Da alskar jag att blogga: Alskar och alskar, jag har ingen passionerad karleksaffar med min blogg. Jag tycker att det ar trevligt att kravlost kunna skriva ner EXAKT vad man vill. Att jag har mitt eget lilla krypin, dar JAG ar envaldig harskare och bestammer vad som far publiceras och inte. Och att sambon inte forstar svenska, sa jag kan skriva hur mycket skit om honom jag vill. Moahahaha.

Person som ofta kommenterar hos mig som fortjanar lite uppmarksamhet: Ha. Ha. Ha. Jag har fatt typ fyra kommentarer i min bloggkarriar!

Och sa avslutar vi i akta blogganda med en bild pa envaldsharskaren och dennas oinpackade har:

Det blir till att byta/lamna tillbaka en kjol fran H&M som jag mot battre vetande kopte utan att prova igar. Jag blir inte klok pa storlekarna pa H&M har, ibland star det i engelska (8, 10, 12 osv) storlekar, ibland i svenska/europeiska (36, 38 typ), och ibland i S, M och L. Och jag ar en UK 10, en standard-svensk-38, hur kommer det sig da att denna kjolen i MEDIUM verkligen hangde som en gardin pa mig? Den var inte bara lite for stor, utan flera storlekar. Jag har ju en klanning i stl M fran samma stalle som sitter perfekt, hur skulle jag da behova S-XS pa kjolen??? Felmarkning ar enda tankbara forklaringen.

Dock ar det lordag och pa lordagar pa Oxford St ar det ett rent helvete att ens ta sig nanstans, och i stort satt OMOJLIGT att hitta ett ledigt provrum. Sa vagar man chansa och kopa den i S utan att prova, igen? Lite battre maste den ju passa.

Men a andra sidan kostade den inte mer an £2.99, sa det kanske inte ar hela varlden om den inte skulle sitta hundra.


Nu drar vi ut pa stan.

Igar var det soligt, sa det blev fika i parken och lite koll i affarer i central. Och idag ar det ANNU soligare, sa det blir fika i parken IGEN (oh yes) med ett gang nya svenska tjejer, och lite mer koll i affarer. Jag funderar pa att ta med och bjuda pa de kanelbullar jag bakade forra veckan. Kommer de tycka om mig da? BLI MIN VAN, JAG BAKAR BULLAR!!! Eller nat. Och ska man ta med eget kaffe eller lyxa med en takeaway och se sahar cool ut:



Bara sekunder efter att den har bilden togs satte jag min grande americano i halsen och hostade upp det sa hysteriskt att det sprutade ut genom nasan och det sag ut som jag spydde. Folk pa perrongen stirrade pa mig utan att saga nagot och damen pa banken bredvid flyttade sig for att kaffet jag hostat upp pa golvet borjade rinna mot hennes vaska. Jag skamdes och ville do. Skyller pa daligt konstruerad papp-mugg.

Idag hade det anordnats en liten informell revision session for min sociologikurs, for att hjalpa oss lata studenter med tentaplugget, vilka amnen som lar dyka upp, vad vi ska fokusera pa och hur vi ska svara pa fragorna and so on and so forth. Syftet med detta var att se till att vi ar val forberedda och lugna infor tentan.

NOG. Jag ar mer forvirrad nu an jag var innan, jag som bara gick dit for att det enligt uppgift skulle serveras refreshments. What the fuck ar metatheory och hur underpinnar det Marx's theoretical framework? Varfor VARFOR varfor ska en frisk manniska kunna critically utvardera tva kontrasterande approacher till structure-agency dichotomy??

Och sa kommer alla dessa oundvikliga foljdfragor som lar bli anledningen till nagon form av tvangsvard inom en snar framtid. Varfor ska jag egentligen veta detta? Vad for anvandning kommer jag ha av detta i mitt RIKTIGA liv???

Snart ger jag upp och doktorerar i skiten och blir insnoad, varldsfranvand akademiker pa riktigt, bara FOR ATT. Och det faktum att jag tycker att det ar intressant far mig att hata mig sjalv lite grann.


Hej huvudvark.

Nu har sambon varit ute med sina kompisar i nastan 12 timmar. Ar det sa lang tid det tar att sparka fotboll, spela Xbox och (antagligen) dricka ol och ata pizza/kebab/KFC/insert name of fatty food here? Eller bor jag typ... oroa mig? Bilolycka? Fotbollsrelaterad skada? Ranmordad? Kidnappad av polarna? Hos hemliga alskarinnan? Borde kanske ringa, men jag vill inte vara DEN flickvannen som ringer och undrar vart han ar och vad han gor nar han ar ute med sina kompisar for forsta gangen pa sakert en manad. 

I vilket fall har jag grymt trakigt. Jag har pluggat, stadat hela lagenheten, inklusive UNDER diskstallet (vidrigt vidrigt, har inte fullt aterhamtat mig) och omradet mellan koksbanken och kylskapet. Jag har slosurfat runt pa bloggar tills jag blev alldeles yr i huvudet. Nu ar det seriost dags for honom att komma hem och underhalla mig med sin blotta narvaro.

Hej jag ar en totalt beroende och otroligt kravande och overanalyserande flickvan med enormt svag sjalvkansla och massivt bekraftelsebehov. Ikvall i alla fall.